Halva dagen har gått och den halvan har varit hel så det räcker... Eller något sånt.

Det var någon som duschade med min mobil på badkarskanten igår kväll, och även om den säkert blev väldigt ren så verkade den bli på ganska dåligt humör. Den fick ligga på tork över natten, isärplockad på nattduksbordet, och sen satte A ihop den innan han gick till jobbet. Så verkade den funka till att börja med, men så gick det tio minuter och - om det inte var helvetet så var det iaf mina mardrömmar som brakade lös och telefonen fick fnatt. Hängde sig, stängde av sig, hånflinade mig rakt i ansiktet med tom, lysande display och annat knas, och så blev yttre displayen svart och sen tokvägrade den helt enkelt att fungera överhuvudtaget. Efter en stund fick jag igång den lite grann iaf, och kunde skicka sms. Ringa gick inte, och inte ta emot samtal heller, för ljudet är förstört.... Nu är det tillfälligt löst genom att jag satt mitt kort i A:s telefon och han sitt i en annan. Så telefon har jag iaf, tack och lov!, för jag får akut, hotande, ren och skär panik  varje gång jag inte har en fungerande telefon i fickan! Fruktansvärt är det! Och kanske lika hemskt att jag är så beroende av tekniken...
Nu är det som sagt fixat iaf, åtminstone för stunden. Ska snart till fritis och jobba eftermiddag, 14-18. Gillar verkligen inte såna arbetsdagar - hela dagen blir en enda lång, seg nedräkning. Nej, usch, jag vill hem till soffan, teven, grisen!!!