Igår var det en stor polett som trillade på plats.
Som liten var jag alltid fascinerad av den stora tomtedockan som stod i guldsmedens skyltfönster under julmånanden och knackade på fönstret med en käpp i sin batteristyrda hand. Det var det synintrycket som för mig kom att illustrera julvisan "hej tomtegubbar, slå i glasen". Igår kväll, i bilen på väg hem från stan, slog det mig som en insikt från ingenstans, att den där sången handlar inte alls om några tomtenissar som står och bankar på ett skyltfönster. "Slå i glasen" syftar ju naturligtvis på detta:
 
Sådär. Mysteriet kring julen luckras upp!

(Och det här kom jag underfund med som tjugofyraåring...)