Nu sitter jag i klistret i dubbel bemärkelse. Det handlar inte bara om det omöjliga i att göra sig av med saker man inte behöver, nu har jag bokstavligen fingrarna fulla i klister! Det lossnade en liten skärva från ett av mina skärp och jag letade upp superlimmet för att enkelt fixa till det igen.
Jag behöver väl inte säga så mycket mer... 
Men det kunde naturligtvis ha varit värre - jag kunde ha fastnat med fingrarna i syltburken eller så. Det hade varit pinsamt.
Nu har jag bara en tunn, fin och fullkomligt orubblig hinna över tumme och pekfinger på vänsterhanden.
Jag får väl gnaga bort det...