The making of a hockeyhooligan













Färjestad-Timrå ikväll. Tre biljetter till pappa, Ea och mig.
Det var ungefär lika många på läktarna som på isen, hockeybiljetter är helt klart för dyra!
Ea är ingen van hockeypublik, men blev genast exalterad då hon förstod att det fanns en 87:a från Kil i laget (Per Åslund, 86:a).
När så spelarna dundrade ut på isen i takt till högtalardånet tyckte hon först att det var barn som gled ut i ledet och bjöd på ett spontant "Åh, vad söta!". Och sötare blev de, ju svettigare de blev bakom sina toviga skägg allteftersom matchen pågick.
Som vanligt var jag lika upptagen med allt runt omkring som med att faktiskt titta på hockeyn. Jag hade ju en hel del kunskap att föra över till den mindre rutinerade Ea. Vart de bästa toaletterna låg, vad man ska äta i pauserna (vart hade pizzarullarna tagit vägen?!), att det inuti varje röd jacka i publiken sitter en liten högstadietjej, och annan värdefull kring-kunskap. Missade det första målet då jag tittade åt fel håll eftersom jag precis upptäckt att några av fotograferna i spelarbåset hade svarta hockeyhjälmar på sig bakom sina kameror, vilket jag tyckte såg väldigt trevligt ut. 
Ea kom snart i stämning bredvid mig, och hennes "Heja hockey!" övergick snart till det mer stämningsfyllda "Jag vill ha blod!"
Snart går hon med i Wolfpack.


Kommentarer
Postat av: Erika

Jag framstår ju faktiskt som ganska dum i huvudet. Fast det kanske jag är också. Shit, jag är faktiskt likt mamma ser jag på bilden! Ser rätt stirrig ut också. Av kaffet kanske. Det var kul med hockey:) Ska vi göra om det? Nästa år? hehe.

2008-11-18 @ 22:47:54
URL: http://undiserika.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0