Någon borde verkligen ta tag i gamla Edsvallavägen och dra utav bara tusan så den blev en lång raksträcka istället för den oändligt kurviga illamåendeväg den är nu!

Igår gjorde jag något jag är stolt över.
Jag slicade upp en ananas sådär som de fruktsäljande schablonfigurerna på charterstränderna alltid gör.
Ni vet de där som knuffar runt sin lilla kärra genom sanden och ropar lustigheter åt höger och vänster, med ryggar som blivit nästan otäckt läderbruna av allt vankande fram och tillbaka i solen utan tröja.
Jag svingade min kniv (inte riktigt) lika skickligt som de, och när jag var färdig kunde vi plocka söta ananasbitar direkt ur skalet.
Sen satt vi där och smaskade och fick i oss mer vitaminer än vi normalt får på en vecka.

Helt plötsligt dyker en helledig eftermiddag och kväll upp. Alldeles oväntat. Ska visserligen både tvätta,städa, diska och laga mat. Samtliga klassiska hemmafrusysslor tänkte jag bocka av idag. Och så ska jag plugga lite inför tentan också, förstås. Men även om jag har en hel del att pyssla med så behöver jag inte tävla med A om vem som snabbast kan byta om till tenniskläder (jag vinner aldrig) och ta sig ut till bilen först (brukar inte ha någon större lycka där heller) - vilket brukar vara situationen när vi kommer hem från universitetet. Ikväll får jag göra allt i min egen takt och i vilken ordning jag vill, och det känns helt otroligt skönt. Härligt var det också att få komma in i lägenhetsvärmen från kylan därute som höll på att bita näsan av mig.
Jag har grundat inför kvällen med riktigt god mat tillsammans med Sophie som jag träffade efter ett par timmars pluggande på stadsbiblioteket. Först focaccia med getost, fikon och honung (en kombination som känns så bisarr att den är helt perfekt!) på Vero, och sedan den potentiellt godaste fikan ever på café T. Aldrig fattat grejen med mjölk i teet, men chai-te blev verkligen en ny favorit! Och kakan var så god att det inte ens är någon idé att försöka beskriva den (men smördeg, kola och nougat var inblandat).
Nu ska jag sätta fart med min "ledighet"!

"Är det papperskorgen det här?" frågade Andreas och petade ner sitt skrynkliga VicksBlue-papper genom det runda hålet i arbetsbänken, avsett för de bärbara datorernas sladdar. Det är ju en tolkningsfråga förstås, men nu ligger i alla fall det hopknycklade pappret på golvet i universitetsbiblioteket, och där får det nog ligga...

Det här hoppas jag på nästa sommar!

... har jag blivit en reflex, en kapsylöppnare och ett antal metaforer rikare.

Nu är Erika och Emil hemma från Turkiettrippen. Bra shopping hade de!

(Hoppas det är ok att jag snor bilden, Ea)

  I TV4:s nyhetsmorgon i morse fick man träffa en naturkämpe av det bokstavligen mindre slaget - en söt sexåring med det coola(?) namnet Marcus Marcus. Dubbel-Marcus kommer från Stockholm och har startat en namninsamling för att rädda sina favoritdjur, de utrotningshotade hajarna.

  Med sitt lucia-långa, ljusa hår förde han omedelbart tankarna till en vit Mowgli. Klädd i en hajmönstrad tröja fick han svara på reporterns frågor på Skansen akvarium. På frågan hur det känns att hans namninsamling nu nått upp till imponerande dryga arton tusen namnpåskrifter svarade han med ointresserad stämma:
 "Inte så mycket. Bara lite sådär på vissa grejer..." Och så suckade han lite, som för att markera att reportern faktiskt störde honom lite, där framför hajakvariet.
"Vad är det du tycker är så speciellt med hajar då, Marcus?" fortsatte reportern.
"Inget speciellt. Bara vissa saker man tänker på..." Återigen - total likgiltighet bakom den blonda luggen.

  Som en liten guldlock med entonig röst och små suckar teatraliskt utplacerade här och där svarade han på reporterns frågor utan att egentligen uttrycka en enda åsikt. Det var faktiskt helt bedårande! Cool liten kille.

Och nu var det natt över åsar och myrar
och månen stod högt över huset vid bron.
Små stjärnor de blänkte som vänliga fyrar
i blå havet under den konungens tron,
som sänder oss kärlek och drömmar och vårar
och längtan och svek och förlösande gråt
och ger oss den lusten, som gör oss till dårar,
högt hyllad, besjungen och fylld av försåt.

                                    - Dan Andersson

På med högtalarna och fram med hushållsrullen! Det här videoklippet har lika hög tårgaranti som Helena Bergström!

Många är de som drabbas av något slags betingat näsrynkar-tics då de hör ordet "hackkorv": Själv växte jag upp med hackkorvsmackor hos farmor och farfar, så hos mis mig rinner istället saliven till när jag tänker på den där gråa geggan inpressad i blankt skinn. 
Det är ett sporadiskt umgänge vi har, hackkorven och jag. Långa perioder kan vi glömma av varandra,men vid varje återförening är det som om vi aldrig varit skillda åt. Today is reunion day. Med ett glas mjölk!

Det är så bra med leksaksaffärer.
Grejerna är tydligt uppdelade i flick- och pojksaker. Det är viktigt det där, tycker många. Så det inte blir fel och killen får en tjejsak. Eller lilltösen något som skulle passa brorsan bättre. Vad galet det skulle bli .....






För tjejer?






För killar?

Det finns inte mycket som är så sött som en ekollon-mönstrad bebis som med fokuserad blick, salivblöta läppar och järnnävar i storlek extra small försöker äta upp näsan på dig.


                                                                             

Sugen på nya stövlar är jag. Men det är mycket jag behöver och vill ha, och kontot samarbetar inte riktigt...
Här är några favoriter.
Brunt är det som gäller.

I lördags skalade Andreas huvudet.
Som tur var hade jag en bebis att gömma mig bakom när han kom och visade upp sig, för jag blev ganska chockad. Och saknade goa håret.

Men man vänjer sig. Det blev snyggt detta också.
Igår på Bergvik hittade vi en rock som blev helrätt ihop med nya frillan. Med den på kan jag inte klaga.




Bättre före eller efter...?



                                

Här ovan ser ni världens bästa.
PUSS!!! Love you.

  Det här måste ju ändå vara bland det sjukaste jag hört och ett ganska tydligt tecken på vilken sjuk värld vi lever i. Det finns ett matställe i New York som har gjort det till sin grej att servera sushi på nakna kvinnor. Alltså: bord prytt med naken kvinna prydd med sushi. Hon ligger alltså blickstilla där på bordet med den enda uppgiften att vara naken och ha mat på sig, med matgästerna (hmm,ska vi tippa på medelålders lönnfeta gubbar...?) skålandes över hennes mage.
  "De har vanligen inget kroppshår och det är alltid bra ur hygiensynpunkt" säger ett av snillena bakom idén...... 

  Var ute på en promenad med mamma förut, och stötte på en lång, fet huggorm - den största orm jag någonsin sett utanför Skansen! Jag reagerar alltid ganska starkt när jag stöter på ormar; blir nästan lite ormlik av mig jag också. Så jag började stampa med fötterna och väsa mellan tänderna åt den - satan vad blodtörstig jag kände mig! Och ormen lyfte sitt huvud mot oss och väste tillbaka - och väsandet var så starkt att det verkade gå genom en förstärkare. Kände att jag var tvungen att ta några kort med mobilen för att skicka till Andreas,så att han inte skulle behöva gå miste om denna fängslande naturupplevelse. Tyvärr har jag inte världens skarpaste mobilkamera, så det Andreas fick se liknade väl mest en liten förkolnad daggmask.Tekniken kan inte fånga allt. Men jädrar, vad stor den var... 



  Det här inlägget var en kamp att skriva. Sedan Andreas tappade tangentbordet i golvet så är mellanslagen en utmaning att få till - en ganska frekvent utmaning dessutom, med tanke på att de återkommer efter varje ord.

  Det var en tjock, äcklig gubbe på teve igår, med dubbelhaka lika stor som magen, som hävdade att det inte är skadligt för barn att titta på porr och att det är ok att visa nakenbilder för en tioåring. Eller hur, ***** pedofil. Kändes som att han gläntade på dörren till sina egna sjuka fantasier där.

Kul det är med grisar som bara tiger.....

               
  Jo, förutom skvaller har jag äntligen hunnit läsa en av mina Frida Kahlo-böcker. Hon är en av mina konstärsfavoriter och var som person hur fascinerande som helst. Eftersom hon på grund av inblandning i en trafikolycka som ung tvingades  tillbringa långa perioder av sitt liv till sängs, blev självporttätten det mest utmärkande i hennes konst. Med speglar fastmonterade i sängstommen låg hon på rygg och målade det hon såg och kände bäst - sig själv. Hela livet var den fysiska smärtan lika närvarande som makens (konstnären Diego Rivera) ständiga otrohetsaffärer - bl a med Fridas egen syster Cristina. Båda dessa bördor i hennes liv är vanliga motiv på hennes tavlor.

 




Den här skulle jag väldigt gärna hänga upp över teven...

  I natt var det stressigt... Drömde att jag stod utan skolböcker dagen innan Stor&ViktigTenta. Fick slutligen tag i rätt böcker, men då hade jag ungefär en timme på mig att läsa in en hel delkurs innan det var dags att slå sig ner i tentasalen. Det var ju kul. Tror pulsen var ganska hög på mig. Det roliga är att även Ea hade en tenta-mardröm i natt. Eller mardröm och mardröm - hon drömde att hon inte klarat sin tenta, men det är väl ungefär så hon vill ha det, så hon kan åka till Norge och rensa fisk istället...
  Min egen dröm hade antagligen att göra med att jag står utan kurslitteratur för tillfället. Lycknis är inte supersnabbt på hemleveranser, men på måndag bör jag få hem mina nya kompisar och då blir det desto fler sidor att plöja. Sista veckan har jag bara konsumerat skvaller (vilket kan vara väldigt skönt ibland, bara att låta hjärnan gå på autopilot och titta på alla bilder - utan att behöva slösa bort någon energi på att faktiskt tänka).

  Vi hade våra tevefavoriter hemma när jag var liten. Fredagsmys var under en period synonymt med hemmagjord köttfärspizza och American Gladiators på teve. Det var väl aldrig "mitt livs favorit", och definitivt inte mammas, men en uppspelt lillasyster och pappa brukade göra ett ganska bra jobb med att imitera muskelpaketen på golvet bredvid teverutan.
  Igår kväll när jag låg med näsan fastklistrad i Neil Strauss ganska vidriga men fängslande bok Spelet, och stackars lille spelberoende Andreas för första gången någonsin i världshistorien kände sig tvingad(!) att spela online-poker längre än han själv egentligen ville (han kunde tydligen inte sluta trots att linserna höll på att torka fast i ögonen på honom, eftersom jag fortfarande var uppe och ville läsa ut min bok innan jag gick och lade mig. Så där låg han och gnydde och tyckte synd om sig för att han var tvungen att spela poker - det var det bisarraste ögonblicket i mitt liv!)
  Hursomhelst, som så ofta annars var teven på som bakgrundsackompanjemang (taskigt miljötänk här, eller bara brist på miljötänk överhuvudtaget), och klockan blev bara mer och mer och plötsligt dök de upp där i rutan, mina gamla vänner, gladiatorerna. Något särskilt kärt återseende var det väl visserligen inte, men det var ändå roligt att se det igen, att få en ny titt på min familjs gamla helgunderhållning. Vad patetiska de ser ut, gladiatorerna. De ser verkligen ut som monster allihop; tjejerna med överstekt solariehud (alternativt lite för mycket tid spenderad i brunutansol-duschen), sminkade som After dark, med enorma kalufser på huvudet och kroppen en muskelmassa upp-pushad på de rätta ställena och ett slagfält där naken hud och glittrigt tyg slåss om att vinna störst territorium, och huden ofta vinner på knock-out. Och killarna... ja, de ser faktiskt ut precis som tjejerna fast med mindre hår och mer sparsamma med kajalen. Det blir lite av en strippklubb för broilerkycklingar... men det kan väl vara kul det också...

    


    


  




  Nördigt...!