Idag lekte jag kunglig paparazzo med min oskarpa mobilkamera.

Kungen och drottningen. Sveriges kanske mest välkända ansikten. Så bekanta att man nästan känner igen dem bättre än sina egna föräldrar. Skillnaden är väl att när man ser C-G och Silvia så är det oftast på teve och vykort, i tidningar och årskrönikor. Idag klev de dock ut  ur vykortsvärlden och in i verkligheten. 

Flaggorna flaxade och röda mattan var utrullad vid universitetet. Andreas och jag hade egentligen bråttom hem, men min nyfikenhet gjorde att vi fastnade i folkvimlet och den sensationellt sommarvarma solen. Efter lite svettig väntan fick vi vårt lystmäte av blanka bilar, livvakter och ett livs levande kungapar. En myspysig kung med lite vaggande gång, med en försiktigt vinkande drottning i ljusrosa dräkt vid sin sida. Känns inte kungen - på ett sympatiskt sätt - ganska "Svensson"? Som någon man skulle kunna hitta i en vedeldad  bastu ute i skogen någonstans. Silvia känns mer exotisk. Hon vinkade med lilla handen och log milt med sitt porslinsansikte. Trippade fram som en lite docka gjorde hon, nästan så att man ville plocka upp henne i handen! 

Efter en snabb titt var vi nöjda. Dam och Kung på samma hand!
Värdelöst, tyckte Andreas. Värdefullt, tyckte jag.