Det är några år sedan nu, men jag glömmer aldrig mitt fina Sevillahus, där jag bodde under en månads tid med egen tant, farbror, konstnär och katt.

* * *


En gång för länge sedan tillhörde huset den tidens påve.
Längst ner hade konstnären sin fina ateljé.




Där hängde det färggranna, glada tavlor från golv till tak.





Mitt lilla rum låg längst upp, alldels intill takterrassen...



...som var översållad av blommor och hade utsikt ner på ett litet torg där barnen brukade spela fotboll eller bråka med varandra.



Den här ikonbilden satt på muren på terrassen. Nuestra Señora del Rosario.
Min tants hembys skyddshelgon. De var på det hela taget mycket förtjusta i helgon i Spanien.



Här är Blanquito, med ett blått och ett grönt öga.



Utsikten från mitt rum ner i resten av huset. Gamla trappor som knarrar och mosaik på både väggar och golv.

* * *

Det var det fina huset på Calle Redes. Eftersom jag precis fått igång min gamla dator med alla bilder och jag tycker om att vältra mig i gamla minnen när det regnar, så kommer mer nostalgi snart.