Ni kan betrakta detta som ett flyttkort.

Saralingon byter adress, men vill hemskt gärna att ni flyttar med och fortsätter hälsa på på det nya stället.

Från och med idag bloggar jag vidare för Nya Wermlandstidningen.
Detta kommer bli storslaget.

Den nya bloggen hittar ni här.



Den nya adressen är alltså: http://blogg.nwt.se/saralingon/

Häng med!

Snart tuffar vi iväg mot universitetet. Först föreläsning om diskrimineringslagen, därefter lunch och slutligen lite gnuggande av kunskaperna inför tentan nästa vecka.
Kanske trillar jag in här hemma med ett par nya grytlappar i eftermiddag.
Vilken cliffhanger!

Jag nämnde ett Ikea-besök i inlägget nedan. Det kan nog ha varit den snabbaste Ikea-visit som någonsin avlagts. Vi kastade oss ur bilen på parkeringsplatsen, sprang ikapp genom varuhusets alla avdelningar, nosade reda på alla upptänkliga genvägar och susade fram bland kuddar, porslin och köksstolar. Det var bara på blomavdelningen vi gjorde ett kort stopp, där vi ryckte åt oss ett gäng murgrönor (ok, jag stod och vred och vände på dem en stund först), sedan sladdade vi vidare genom kurvorna mot snabbkassan där A slog rekord i självscanning och kortkods-knappande.
Sedan hem igen. Snabbt, snabbt.
Allt som allt tog det fem minuter, ungefär.
Det är åtminstone vad det kändes som.

Nu svämmar lägenheten över av klängväxter. Det känns nästan som att bo i en skog. Det passar mig. Jag gick ju faktiskt i Skogsmulle som liten.





(Ser ni den lilla bilen på nedersta fotot till vänster? Det är Andreas första egna bil, som han fick av mig när han tagit sitt körkort. Fin, va?)

Just nu är jag oförskämt nöjd med att bara sitta vid köksbordet med dator och kvällsmat framför mig.
Saftigt yoghurtbröd med ost, och mjölk i glaset.
 Det är fint så.
Det blev en lite stressig eftermiddag med plugg, tvätt, Ikea, jobb och styrelsemöte.
Nu är det jag som tar det lugnt resten av kvällen.

Något jag stör mig på är personer som under flera dagar (ibland veckor!) för intensiva priskrig mot varandra på Traderas auktioner; bjuder över varandra gång på gång, non-stop.
 Det säger ju sig självt att om man startar detta budgivningskrig flera dagar innan auktionens slutdatum så kommer den slutgiltiga summan med stor sannolikhet att pressas upp betydligt högre än vad den annars behövt göra. 



Varför inte ligga lite lågt, invänta rätt tillfälle och med lite tur få hem sin vara för en betydligt billigare penning?

Varför förstår inte folk att det är totalt oviktigt att "leda ligan" under hela väntetiden?
Att det enda som räknas är att ha högst bud då sluttiden tickar in?
Eller lever de kanske efter parollen "det är inte målet som räknas, utan vägen dit"? 

Tanken bakom var onekligen fin, men när Ensam mamma söker-Helena från Karlskoga skulle beskriva vad kärlek är för henne, fick nog orden som kom ut en aningen annorlunda innebörd än avsett:

"Kärlek för mig är när man kan gå upp på morgonen, trulsig i håret, på med morgonrocken och tofflorna och... och det finns någon där som älskar en för hur man ser ut. Det är kärlek för mig."  


Bild: tv3.se

Visst hörde ni den lilla grodan kväka?

Tekoppar ska vara stora.
Riktigt stora.
Ni vet, sådär så man kan doppa tårna i dem om man fryser om fötterna.
Fotfrysandet är det hursomhelst slut med nu. Förutom att jag har mina varma tofflor, så har jag äntligen lyckats få lite liv i elementen, som nu börjat göra det element ska göra.



Nu är det snart slut på min lilla glansperiod som "Veckans blogg" på blogg.se.
Nya överraskningar väntar dock runt hörnet.
Men mer om det längre fram.

Jag: "Visst luktar det nya ljuset gott?!"
A: "Det luktar ljus."
* * *
A: "Varför heter det trattkantareller?"
Jag: "För att de ser ut som trattar."
A: "Jaha, men varför växer de nu och inte förr?"

Någon som har svaret på det...?

Ikea-kassen är uppackad och Sara är nöjd.
Detta är sakerna som hoppat upp och intagit sina platser.






Fast astmamedicinen (inte min) fanns ju redan där från början.

En tung kasse med trattkantareller på dörrhandtaget - jag tackar jag!
Tack, tack Sigge!

Lady Gaga och Aslan.









Bild: Picture Group, samt här.

Vi tog oss en förmiddag på IKEA idag, min syster och jag.
Med fika och allt som hör därtill.




Lämnade varuhuset gjorde jag med en kasse full med roliga saker; inte de vanliga skärbrädorna, degbunkarna och förvaringsboxarna, utan lite fina färgklickar till lägenheten.

Bilder kommer såklart senare!

'

Vi har ätit mycket godsaker den här helgen, så söndagen inleder vi naturligtvis i samma anda.
Kunde inte riktigt nonchalera det nya inslaget i START!-hyllan på Willys igår. Choc o'Nut lät helt enkelt lite för gott.
Och det var det.

Vad sade ni nu?
Vad vi åt för choklad i förra inlägget?!
Jo, det kan jag väl berätta om ni vill veta; Marabou Vinter.



Lyxig specialutgåva. Mjölkchoklad fullproppad med julens alla smaker;
kanel, kardemumma, ingefära, nejlika och vanilj. 
Vad utlåtandet blir?
Tja, det blir ett högt betyg,
och jag är redo att börja öppna julklapparna!



Mums!

Den lilla systern har lämnat "gnällbältet" och kommit hem till sköna Vämland på långbesök. Ikväll har vi henne här hos oss. Vi har ätit bakad potatis med skagenröra (Ea och jag) och hamburgare (Andreas), tittat på "Här är ditt liv " och "Robins" och ätit choklad.
Mest av allt har vi nog ändå bläddrat runt bland Stig Lindberg-porslin på Tradera. Vissa av oss, i alla fall.



Jag drömmer en stilla liten dröm om Berså, men till min egen jublande förvåning har jag faktiskt redan en hel del Stig Lindberg i köksskåpet. Först och främst Coop-muggarna då. Det visste jag ju. Sedan har jag kommit till den ypperligt angenäma insikten att Birka-servisen jag ärvt efter min farmor och farfar är designad av just denne mysfarbror. Hela servisen har jag; med djupa tallrikar, platta tallrikar, såssnipa, stor potatisskål, liten potatisskål och kaffekoppar med fat. 




Denna underbara insikt får kvicksilvret i min Stig Lindberg-termometer att skjuta i höjden alldeles explosionsartat!

Vi har inte hunnit få upp någon taklampa i arbetsrummet ännu.
Där hänger istället bläckfisken "Jabba" från Ikea. Sådär lagom snyggt, tycker jag, men sambon gillar det praktiska i att kunna hänga svettiga träningskläder på tork direkt från taket.

Det kommer han nog inte få fortsätta med när lampan väl kommer upp.

Dagens lunch fiskades - som lördagstraditionen bjuder - upp ur en brun papperspåse från McDonalds.
Min latte blev dagens besvikelse. Jag kände direkt att den vägde alldeles för lite, så jag pillade av locket och fann skum; massor av skum, och gissningsvis lite vätska som skvalpade runt på botten någonstans därunder.



Dock.
Har man enbart en överskummad latte att klaga på så har man ju egentligen ingen anledning att vara alltför bitter.

Väckarklockan har slitit upp mig ur sömnen varenda morgon den senaste veckan. 
Poff!, så sticker alarmet hål på drömmarna.
Idag skulle jag helst av allt fortsätta att såga timmerstockar bakom mörkläggande rullgardiner fram till lunchtid. Det är ju lördag, och hela veckan sitter i kroppen. Nu väntar istället jobb, och det fungerar väl det också när kroppen och sinnet väl har vaknat till.



I övrigt? Tänkte puffa lite för den kroppslotion som syns på bilden ovan.
På sistone har jag använt mig av H&M:s krämer med säsongsanpassade dofter - jag har charmats av prislappen (främst) och doften (i viss mån). Nu när man slår näsan mot en vägg av kall höstluft så fort man går utanför dörren räcker dock inte H&M:s lotion ända in i mål för min del. Då är HTH alldeles perfekt. Som receptbelagd medicin för oss torrbollar. Finns det överhuvudtaget några väderförhållanden som den inte kan avhjälpa? Dessutom är den budgetvänlig och finns i hyllan i närmaste mataffär. 

Jag har hittat min vinterkompis!

Jag skulle egentligen bara köpa toapapper och mjölk.
Så fick jag då syn på detta och det var kört.




Med ett glas multivitaminbrus att doppa i (ja, ni läste rätt - jag doppar) kittlar det dödsskönt i kistan.

(Jag vet att det är min andra brustablett idag, och att man egentligen ska nöja sig med en. Men jag tänker som så här - nog måste det väl ändå vara bättre att ta ett glas multivitamin för mycket än att köpa sig en coca cola istället?!)

Vi tog en tur till stan förut.



När vi skulle parkera hade jag bara en femtio-öring och en blomformad knapp i plånboken.
Det kommer man inte långt med.
Efter lite skrammel med väskan fick dock A ihop tillräckligt med metaller för att göra P-automaten nöjd.



Väl i stan sprang vi mellan affärerna för att undvika regnet, åt nachos för att bota hungern och köpte fina salt- och pepparkar på Lagerhaus för att stilla shoppingsuget.



Nu är vi hemma igen och det är dags för intellektet att få sitt.
Dags att hänga över gamla tentor, med andra ord!

Underbara parodi!
Ofta är det först när man drar verkligheten ett snäpp längre som sakernas sanna natur blir riktigt tydliga. Därför hoppas jag att Anna Anka, Maria Montazami och Agnes-Nicole Winter tittar på detta lilla klipp från SVTplay - om de skulle ha vägarna förbi min blogg, vill säga. 
För oss andra dödliga blir detta en rasande rolig parodi på något som var en parodi redan i sin ursprungsform.

Tack, Erika, för tipset!

... om en lite trevligare frukostbricka.

Jag avslutar denna torsdag med en handfull citat att skratta åt eller reta sig på.

Bild

Att bli gammal ungmö är som att dö drunkningsdöden, en underbar känsla när man har slutat kämpa.
- Edna Ferber -

Att vara dekolleterad är konsten att skaffa sig en förkylning på ett sätt som gör en man varm.
- Ingrid van Bergen - 

En modern kvinna kan göra allt, bara så länge hon gör det relativt underordnad män.
- Hanne Haavind -

Att vara kvinna är bara intressant för blivande transsexuella. För kvinnor är det en ursäkt för att slippa spela fotboll.
- Fran Lebowitz - 

Jag förnekar inte att kvinnor är dumma: Gud skapade dem så att de skulle vara på samma nivå som männen.
- George Eliot -

De allra flesta kvinnor som rymmer sin väg för kortare eller längre tid har lämnat färdig mat i en eldfast form med besked om att den bara behöver värmas.
- Suzanne Brøgger -

De flesta kvinnor väljer nattlinne med större förstånd än de väljer man.
- Coco Chanel -

Så fort en kvinna blir mannens jämlike, så blir hon honom överlägsen.
- Margaret Thatcher -


Den berömda kvinnliga instinkten är resultatet av åtskilliga årtusendens icke-tänkande.
- Rupert Hughes -

Den som tar en kvinna på orden är sadist.
- Jeanne Moreau -

Kvinnans fullständiga jämställdhet med mannen var ett kolossalt steg tillbaka.
- Anita Ekberg -

Jag tycker att kvinnor ska stanna hemma och se efter barnen medan männen jobbar - på det traditionella sättet.
- Anna Nicole Smith -

 Det ligger i kvinnans natur att se felen hos en begåvad man och de goda sidorna hos dumbommen.
- Honoré de Balzac -

Om lite drygt en månad fyller jag år. Då skulle jag bli väldigt, väldigt glad för vadsomhelst från Rörstrands serie Kulinara. Den är så fin att om jag hade en liten pjäs därifrån skulle jag bära runt den i handväskan, sova med den i sängen och ta med den när jag gick på toaletten.

Det är ju precis så där jag skulle vara mönstrad om jag var av porslin!

Och när jag ändå är igång och önskar mig saker, så skulle jag gärna vilja ha den här kokboken också.
Jag har egentligen redan fler kokböcker än någon som praktiskt taget aldrig lagar mat utifrån recept borde ha, men den här lilla tegelstenen är ju nästan lika fin som Kulinara ovan!

Titta vad jag hittade i kameran.
En liten björn som hoppat upp på Andreas axlar.
Hur kan jag ha glömt det?!

Vi firar lite ikväll.

Det är ju inte varje dag det är torsdag!





Bakpotatis, ost, kex och choklad.
Allt på en gång.

Så ligger då Sveriges äldsta strippklubb ute till försäljning på blocket.

Jag tycker "strippklubb" är ett lite väl endimensionellt begrepp för denna typ av verksamhet.
Varför inte bara benämna saker vid deras rätta namn och kalla det "köttmarknad"?
En köttmarknad där ditt kön avgör om du är hungrig kosument eller saftig köttbit.



Det finns inget som gör mig så själatrött som dessa aldrig utdöende inrättningar och sedvänjor som motarbetar all uppnådd samhällsutveckling och fortsätter att propagera för den så sorgligt fantasilösa bilden av kvinnan som främst en kropp. 
Det är denna - ibland dolda, ibland synliga - inställning som ger oss sunkiga hålor som Maxim och barnförbjudna hyllor i tidningskiosken.
Naturligtvis finns det även manliga strippor. Chippendales och filmen "Allt eller inget" är det första som poppar upp i huvudet på mig. Visst existerar de, männen som klär av sig för kvinnors pengar, men de är i sanning en liten minoritet och undantagen som bekräftar regeln. Och när en man klär av sig är det humor, det är glimten i ögat. Kvinnliga strippor slingrar sig däremot runt pålar på klubbar i vart och vartannat gatuhörn, världen över, varje natt - på allvar.  

Visst, visst - vuxna människor gör vad de vill. Men då ska väl det gälla alla, och inte bara "konsumentsidan"? 

Hade jag pengarna skulle jag köpa klubben och öppna ett genusuniversitet med obligatorisk närvaro för alla gamla kunder.

Lady Gaga och Donatella Versace.

Foto: Getty/WireImage

Jag vet inte vem av de båda som borde bli smickrad.

När jag uträttat det jag skulle i stan klapprade jag fram över kullerstenarna längs med älven och försökte suga in solljuset genom ögonloberna. Trött som jag var kunde det ju knappast skada med lite hemvävd ljusterapi!

Klapprade vidare bort till Myrorna, där jag gick lös och spenderade hela trettio(!) kronor.
Ibland blir jag lite nedstämd därinne, när jag ser människor med tillsynes utsvultna plånböcker som, till skillnad mot mig som letar udda kaffekoppar och assietter för mitt höga nöjes skull, har valt affären för att de inte har råd att gå någonannanstans. Som inte är där för att leta efter oväntade vintagefynd, utan bara försöker hitta en jacka som ska hålla dem varma under vintern, utan att familjens matbudget krymper för kraftigt.
Då får jag lite dåligt samvete över mitt eget "sakletande". 

På hemresan blev jag sedan så sömnig av bussens stilla vaggande att jag nästan gled av sätet. Har nu hunnit brygga mig en kanna uppiggande brunt, och tro mig
- aldrig har någon behövt en kopp kaffe mer än jag gör just nu.

Till frukost: te och rostade mackor med ost och marmelad.
Kanske inte det nyttigaste - men kanske det godaste...




Nu ska jag snart hoppa på en buss mot stan där jag har ett möte.
Därefter, en liten butiksrunda om orken finns.
Sedan hoppas jag innerligt att studiemotivationen infinner sig, för jag hade tänkt läsa lite arbetsrätt inför tentan.

Finns det något värre än att frysa när man inte borde göra det?!
Ni vet; man sitter uppkrupen i ett varmt soffhörn med tofflor på fötterna och ett täcke runt kroppen, dricker försiktigt från tekoppen vars innehåll är så hett att man nästan bränner sig - och ändå fryser man ända in i själen.



Utanför fönstret har termometernålen sjunkit till nollan, och snart kommer frosten att måla gräsmattorna vita. Över min hud har den redan brett ut sig. Händerna är så kalla att jag börjar misstänka att det rinner isvatten i mina ådror.
Nej, usch för att frysa när man sitter inne i värmen.
Snacka om bortkastat!
Nu ska jag tröstgoogla vetekuddar.




Allt på bilderna kommer från bluebox. Varmvattenflaskorna ska fyllas med hett vatten, och både nallen och (de gräsligt fula) tofflorna kan stoppas in i mikron.

Allt det där du inte visste att du ville veta.

-- Sjunde lektionen --



1. Charlie Chaplin kidnappades efter sin död. De lömska kidnapparna grävde upp hans grav och begärde en lösensumma för kroppen. Nu är den gode Charlie dock tillbaka i graven. Ingjuten i ett block cement.

2. Ögats storlek är detsamma från födsel till död. Näsa och öron slutar däremot aldrig att växa - något som på vissa personer syns tydligare än på andra.

3. Två tredjedelar av alla världens advokater arbetar i USA, stämningarnas land.

4. En ko producerar hela 60 liter saliv per dag. Vi människor producerar endast 1-2 liter.

5. Winston Churchill föddes på en damtoalett.

Jobbet avslutades med en timme som fystränare/"sambandscentral", placerad på en stelfrusen fotbollsplan med ett tidtagarur i handen. Sedan gick jag hem; fort, fort på fötter som nästan domnat bort av kylan som krupit upp genom sulorna.
Faktum är att jag i nuläget istället för händer och fötter har stora isklumpar längst ut på mina armar och ben.
Bäst att hämta några bunkar att samla upp smältvattnet i medan de så sakteliga tinar upp igen. 

Angående de gröna tomaterna i föregående inlägg; det var alltså balkongodlade tomater som inte hunnit riktigt hela vägen i mål i mognadsprocessen. Helt okej att äta ändå, om man steker lite på dem, och smakade riktigt fint!)

Egenskördade direkt från balkongen.

...men exakt hur mycket ska man stå ut med...?

Sitter just nu med en mugg morgonte ett tjockt lager fuktkräm som långsamt sjunker in i ansiktet. Mitt skydd mot kall och torr höstluft, kan man säga.
Krämer och sådant är nödvändiga saker, tycker jag. För sambon är det dock ett ganska avlägset ämne - frågar ni honom om hans åsikt så svarar han antagligen att det är gott med jordgubbskräm med mjölk. 


A innan allergin satte stopp för det roliga.

En gång, för sisådär två år sedan, lyckades jag dock ro iland det omöjliga. Jag vet inte hur jag fick honom att gå med på det hela (normalt sett hoppar han en meter upp i luften och försvinner som ett skott om jag sträcker en liten klick hudkräm mot honom), men hursomhelst så hade vi ett litet hemma-spa och kletade in oss med ansiktsmasker. Det dröjde dock inte länge innan friden var bruten och Andreas började klaga över den stickande känsla som ibland kan uppstå med mask i ansiktet. Han bet ihop en stund till, men sprang tillslut ut i badrummet för att skrubba bort smeten. När det tjocka lagret mjukgörande klet var bortskalat, lyste hans ömma ansikte som ett stoppljus. Den stickande känslan och den irriterande huden bestod hela natten, vill jag minnas - och vi lär nog aldrig dela ansiktsmask igen.

Lady Gaga slår två flugor i en smäll och fixar hygienen samtidigt som hon river av ett jobbpass.

Nu är det slut på tiden då man svettades och slet med kniven vid skärbrädan, täljde frenetiskt på sin ananas för att få bort det tjocka skalet och med förtvivlad blick såg hur större delen av fruktköttet gick till spillo när man skalade bort alldeles för tjocka remsor skal/fruktkött.

Gör så här istället:

Sedan kan du plocka och äta bitarna direkt från skalet - precis som när du köper din frukt på charterstranden av den högljudde försäljaren med lustig solhatt och bruten engelska!

"Ju mer man lär sig, desto mer inser man att man inte vet", heter det. Ingen är allvetande, och det finns antagligen fler frågor än svar i världen. De flesta har nog någon gång legat vaken på natten och grubblat. Stora tankar och djupa pannveck.


Ett ögonblick av glasklar självklarhet.

Ibland känns det istället förbluffande självklart; ingen tankenöt är för svår, glödlampan blinkar som besatt i tankebubblan ovanför huvudet och pekfingret far upp i luften i en aha-gest gång på gång som en enarmade-banditen-spak som hakat upp sig.

Och visst verkar Ming-fus glödlampa lysa ganska starkt?

Ja, så här kommer min kväll se ut...



Mjölk, kakor, mysbrallor, dumburk och en stor soffa att breda ut sig i.
That's all I need.

Dagens vistelse på akademiskt territorium bestod främst av kaffedrickande, gäspningar och insikten att jag nog kommer behöva plugga lite inför tentan trots allt.
Föreläsaren i EG-rätt var en rund liten dam med ett uppfriskande energiskt tal och en glamourös approach som vi inte riktigt sett tidigare vid den rättsvetenskapliga fakulteten. Hennes breda skånska föll i fin samklang med glittret från det säkert dryga dussinet ringar på hennes fingrar. 



Efter föreläsningen klev jag ur den akademiska världen igen, stängde dörren efter mig och gick och tittade på mössor för trettonhundra kronor istället. Trettonhundra kronor! Moraltanten i mig skrek gällt och kippade efter andan.
Så mycket pengar för så lite tyg?!
Jag ska göra en egen i ren protest.

Men först: en promenad - får man chansen att frysa näsan av sig så bör man ta den.

Innan jag rusar tänkte jag slänga ut ett litet dilemma som vi står inför varje vecka hemma hos oss.
Det rör herr Sambo. Han är bra på många sätt - men alltför ofta är det helt enkelt ingen ordning på karln.
När han ansvarar för att hämta upp tvätten från torkrummet (tvätten som jag redan tvättat och hängt), så hämtar han den mycket riktigt; hämtar den, häller den i soffan och - inget mer.
Där kan den sedan ligga i flera dagar om inte jag kapitulerar och viker in den, alternativt tjatar mig hes på honom (det vanligaste alternativet).



Är det verkligen så att det där "hällandet" av nytvättade kläder i en soffa i arbetsrummet friar honom från ytterligare följdsysslor?

Jag är ingen zoolog, men jag vill ändå veta - hur handskas man med latmaskar?!

Bild

Utanför mitt fönster börjar världen vakna till liv. Härinne kommer jag snart att göra detsamma, men just nu är jag överväldigande trött; gnider mina svidande rödsprängda och gäspar så jag nästan sväljer tangentbordet.
Härnäst ska jag dra upp A ur hans sockersöta morgonslummer och sedan väntar te och rostat bröd innan det bär av mot universitetet. Väl där står tentaplugg överst på listan, och därefter en eftermiddagsföreläsning i EG-rätt.
Någon gång i eftermiddag kommer jag att snubbla in i lägenheten igen
- trött och mosig, möjligtvis?

Hur mycket jag än tycker om att trava runt bland höstlöven så har jag börjat längta efter julen. Ni vet - jag känner doften av glögg, pepparkakor och hyacinther lite varsomhelst, fantiserar om lussekatter och drömmer om julpynt. Vi ska ha egen gran i år, för första gången, och det kliar redan i fingrarna.



Hursomhelst, med bilden ovan i beaktande, så tror jag inte att jag är ensam om att längta. Även om den ena av oss vill bygga pepparkakshuset och den andre demolera det...

Vid upprepade tillfällen har jag på sistone ansatts av en lust att slå mig ner i soffhörnet och pilla med något korsstygnsbroderi. Det verkar så harmoniskt. Meditativt. Balsam för själen. Husmors-yoga. Ni fattar.



Dock: Jag vill absolut inte inreda lägenheten med massor av korsstygnsdukar, korsstygnskuddar och runda små korsstygnstavlor med hundvalpar på. Det är själva känslan jag vill åt.
Så, hur löser man detta?
Struntar i suget, eller ger efter för det och magasinerar de färdiga verken i förrådet/matar soptunnan/ger mormor i julklapp?  
Att kasta bort är vid närmare eftertanke inget alternativ. Garn, tyg och mönster kostar faktiskt pengar - precis som riktiga yogapass!

Platsen där allt utspelade sig.

Missöde 1: Gissa vem som tappade sin lyxmacka-med-svampstuvning på golvet? Med stuvningen nedåt? Andreas skrattade rått åt mig - det var ju inte han som fick skrapa fyllning från golvet och rädda det som räddas kunde...

Missöde två (räknas kanske inte som ett direkt "missöde" utan mer som en "besvärande insikt"): Familjen i kvällens avsnitt av "Sveriges fulaste hem" hade en precis likadan lampa som vi har i hallen. Känns viktigt att ingå i försvarsposition här och påpeka att denna finfina lampa inte alls bar skulden för den anskrämliga helheten.

Missöde tre: Tekulan sluter inte tätt, så nu får jag sila mitt glöggdoftande(!) pepparkakste mellan tänderna när jag dricker det.

Missöde fyra, fem och sex måste väl ändå vara dessa tre damer som just nu underhåller mig på dumburken?

Varje måndag är kommunens enda kina-restaurang stängd.
Varje måndag blir sambon sugen på kinamat.
Vilken ekvation, va?


Sara gillar svamp.

Det blir förstås ingen kinamat ikväll, eftersom ingen av oss känner någon större lust att experimentera vid diskbänken med upptinade räkor från frysen och någon hemmagjord frityrblandning i stekpannan.
Det blir varma mackor med kantarellstuvning istället.
Fine by me.

Kul förresten att Karin gillade mitt lilla tacktals-collage!

Nu är det dags för Saralingon att hoppa i träningskläderna och knalla iväg till tennishallen för att jobba några timmar.
(Fast så mycket "knallande" är det egentligen inte fråga om, eftersom jag strax blir upphämtad med bil.)

Jag har druckit mitt morgon- och förmiddagskaffe sedan klockan tio och fram till för en liten stund sedan;

...sippat på innehållet i min gula mugg, rest mig upp för påfyllning ur kannan, sippat lite till, rest mig upp igen för att knalla ut i köket och värma upp den avsvalnade drycken i mikron, ännu en återupphettning en stund senare... 





Det är en omständig procedur. En cirkelgående förmiddagsritual som rentav övergår i eftermiddagsritual. Men nu står kaffenivån i kannan lågt och snart är det dags att brygga lite efter-maten-kaffe.

Lady Gaga goes Courtney Love?


Visst finns det vissa gemensamma nämnare!

Hemma hos oss är vi hemskt välorganiserade av oss.
Därför viste jag precis vart jag skulle vända mig när jag behövde leta reda på kamerasladden - nämligen "sladdkorgen" (den särskilda lilla korg där vi förvarar alla de "tekniska trådar" vi inte förstår oss på) på en hylla längst upp i garderoben.
Tack vare får förträffliga förvaringslösning hittade jag genast sladden jag sökte, och efter  sådär tio minuters pillande lyckades jag dessutom lösgöra den från de övriga sladdarna i korgen.


Har ni också någon sådan här smart förvaring hemma?

Problemet med kamerasladden är således löst.
Nytt problem: Jag kan inte hitta kameran...

Så var det då min tur att ta över stafettpinnen och vara "Veckans blogg" på blogg.se. Som veckans bloggare vill jag öppna denna soliga oktobervecka med att tacka Karin & co för att jag fått den äran. Långa tacktal är inte riktigt min grej - jag tror mer på devisen "en bild säger mer än tusen ord".
Resultatet ser ni nedan.


Mitt "visuella tacktal".

(Ni som vill gratulera mig med blommor, glasstatyetter och nallebjörnar - lämna er mail i kommentarsfältet, så hör jag av mig angående vart de ska skickas!)

Till alla nya läsare: Välkomna!



Här solar jag mig i strålkastarljuset på blogg.se:s förstasidan.

Är det helg så är det, resonerade sambon i morse och bredde glass på frukostmackorna.
 


Plommonmarmelad och glass - ett vanligt helg-pålägg hemma hos er?
Eller har ni kanske andra spännande varianter?

Kaffe ska helst intas med dopp.
 
Ballerinakex som får doppa tårna i hett kaffe en liten stund blir härligt lösa i konturerna och smakar tipptopp!

Innan min mamma plockade upp mig för en tur till svampskogen i förmiddags, varnade hon mig för några hästflugor hon läst om i tidningen; aggressiva, flygande bestar som gått från att enbart bita djur till att få smak för mänskligt svampplockarblod. Jag rustade mig bäst jag kunde och skylde hela kroppen förutom en liten springa där mina blåa kunde spana ut över världen.

Under dryga timmen travade vi sedan runt på vårt superhemliga (kan ifrågasättas) svampställe; trampade våt mossa med leriga stövlar, duckade för de vassa trädgrenar som ständigt försökte spetsa oss och fyllde långsamt men säkert vår generöst tilltagna korg med svamp.



Dagsläget i skogen: Blött, mossigt och fullt av svamp.

Några flygande hästar med huggtänder såg vi förövrigt inte skymten av, för att anknyta till denna texts inledande stycke. Dock var vi med om något annat märkligt då jag inte fastnade på de kort mamma tog utav mig - istället var det barnboksfiguren Plupp som syntes på de färdiga fotona.
I skogen händer de mest sällsamma saker...




Illustration: Inga Borg

På jobbet tidigare idag.

En tio-årig flicka utbrister med eftertryck:
"Vilken GAMMAL väska du har...!"  och tittar på mig som om jag vore fattig.
(Observera att jag för att spegla hennes verkliga förvåning egentligen hade behövt avsluta repliken med inte ett utan åtminstone tre utropstecken.)



Till saken hör att min väska fortfarande kan hävdas tillhöra kategorin "relativt nytillverkad". Skulle tro att den hunnit fira sin ettårsdag, men inte så mycket mer, sedan den lämnade den kretianske hantverkarens presumtivt valkiga händer. "Old school" - visst. En lagom sliten skinnväska som verkligen andas "skola, höst och gammaldags" var ju precis vad jag ville ha.
Men "gammal" som i "fattig"?!

Är det måhända det folk tänker om mig när de ser mig vandra runt på stan med min väska dinglande i ena handen; "Stackars fattiga flicka som inte har råd att köpa sig en ny väska som inte är lagom sliten och andas 'skola, höst och gammaldags'"?



Kanske borde jag rota fram en snobbigare väska ur garderoben? Eller åtminstone bryta av med mina helaste, renaste och dyraste kläder? Prassla med sedlar i den andra handen? Eller... eller varför inte dra nytta av situationen och se lite lagom sorgsen och underdånig ut och skramla lite med en tom creme fraiche-burk mot folk på gatan? Kanske skulle jag på bara några minuter få ihop kaffepengar för flera veckor, bara genom att diskret skaka lite på min gamla fattigväska och på så vis väcka andra medmänniskors välvilja.
Kanske, kanske skulle det fungera så bra att jag efter ett tag skulle få byta ut den lilla creme fraiche-burken mot en Bregott-bytta.
Hmm...

Efter en lång, energisugande lördag sitter jag äntligen uppkrupen på soffschäslongen med täcket runt benen och värmer mig på en kopp vaniljte.
Vi har fått igång vårt trådlösa internet, så förutom tekoppen balanserar jag även min lilla bärbara i knät.
Sambon i sin tur sitter vid den stationära datorn i rummet intill. Då och då hör jag lite tangentbordsknatter genom väggen. Bra - då vet jag att han lever.



Det kallas t e k n o l o g i, gott folk - och det är tack vare detta underbara fenomen som vi inte längre behöver vara sociala i längre utsträckning än nödvändigt.  

Nu ska jag logga in på msn och fråga om han inte kan komma hit med ett glas vatten...

Här sitter jag en frostig, solvit lördagmorgon i oktober och tuggar metodiskt på min favoritfrukost.

Vad det vara för något? undrar ni nu.

Omelett med parmesan och serranoskinka?
Uppvärmda minibaguetter med salami och brieost?
Prinsessbakelser?
Amerikanska pannkakor med lönnsirap och bananskivor tillskurna som små hjärtan?

Bra gissningar, men nej.
Här är favoriten:



Branflakes med kall mjölk. Mmm.
Det är min favoritfrukost.
(och favoritlunch)
(och favoritmiddag)

Skål!

Men titta här vilken god våffla! Alldeles nygräddad.
Med glass med chokladkross. Och drottningsylt!
Luktar jättegott.
Någon som vill ha?
Någon?
Ingen?
Nehej.
Då äter jag väl upp den själv då.

För andra gången idag är det dags att ge sig i kast med lite studier och umgås med kompendiet "Anställning hos staten".



Se upp alla statsanställda - här kommer jag!

Jag kilade över gatan till Röda korset-butiken förut.
Isande luft övertygade mig om det goda i idén att införskaffa de söta vantar jag sett i skyltfönstret för någon dag sedan. Så jag gjorde mina affärer med de söta tanterna bakom disken och knallade ut ur butiken igen med mina nya fina vantar och två bonusgrejer jag köpte när jag ändå var i farten.




Så gröna och fina! Och visst är väl femton kronor ett alldeles perfekt pris på tumvantar? 
Tyvärr blev det efter en stunds promenerande alldeles för varmt för att behålla dem på...



Bra funderar-vantar, bra dricka-kaffe-vantar - bra till allt helt enkelt!



När jag kom hem lade jag vantarna på byrån (för övrigt den byrå jag lade vantarna på i mammas och pappas garage för någon månad sedan. Handen upp alla som fattar skämtet?!).

Och så var det de där bonusgrejerna jag nämnde för en stund sedan... Ni vet - icke att förglömma den regel som säger att man aldrig får beträda second hand-/ loppisterritorium utan att gå därifrån med minst ett oplanerat köp. Därför inhandlade jag även dessa tjusiga glasunderlägg för vardera fem silvermynt.



Nu: Kaffe.
För när smakar egentligen en kopp osande hett bättre än efter en lång och kylig höstpromenad?


(PS. Måste tacka för den fina länkning jag fått av den här killen på hans länklista. Tack tack!)

Allt det där du inte visste att du ville veta.

-- Sjätte lektionen --



1. Om du skriker i åtta  år, sju månader och sex dagar, har du producerat tillräckligt med ljudenergi för att värma upp en kopp kaffe.
2. Skådespelaren Martin Sheens vänstra arm är ca 7,5 cm kortare än den högra.
3. I USA är det enligt lag förbjudet att sova på ett kylskåp i Pittsburgh.
4. En elefantsnabel kan rymma mer än 15 liter vatten.
5. Delfiner vilar bara en hjärnhalva i taget - annars glömmer dom bort att andas och drunknar.

Här sitter jag och kisar mot solljuset som faller in mellan persiennerna. Det är en fin dag. Den startar jag upp med en rejäl portion gröt med äppelmos (läs: "äppelmos med gröt" om ni är petiga med proportionerna).
Äppelmoset kommer, precis som allt annat syltartat i vår kyl, från min mormor. Översta hyllan i nämnda kylskåp är belamrad av glasburkar med äppelmos, lingonsylt, hallonsylt, blåbärssylt och drottningsylt. (Drottningsylt från Syltdrottningen, det är fina grejer...)
Hur kan man annat än gilla en egen syltleverantör?
Det måste väl vara kungen (för en kunglig hovleverantör finns väl av precis allt?!) och jag?

Timvisaren närmar sig midnatt och jag började plötsligt längta efter kudden.
Snabb dusch väntar, därefter kryper boken och jag ner i sängen.
Det blir ett fint avslut på en regning torsdag.

Det blev en iltur till affären förut.
Fruktfatet ekade tomt och det går ju inte för sig nu när smaklökarna har skämts bort med att kittlas av smaken av clementin varje dag.




Bättre, va?!

Tecknade serier gillar väl alla och här kommer en om mitt tandläkarbesök...



Förmiddagen gick mest åt till att ladda inför nämnda event.
Och som jag laddade - munhålan skrubbades och fejades tills den blänkte som en spegel i motljus.




På darriga ben trampade jag min cykel mot folktandvården...



...tvingades som vanligt tillbringa alldeles för många självande minuter i väntrummet...



...och hann bli ungefär så här nervös innan jag äntligen blev insläppt i behandlingsrummet där...



...jag valt att censurera bilden på grund av obehagliga scener. Aj.



Fast där tog jag i lite. Eftersom jag slagit ut en bit av fasaden så är försäkringsbolaget inblandat, så det blev mest prat om papper och blanketter. Dock fick jag underkasta mig en liten dust i patientstolen då jag fick min kännetecknande  missfärgning nedslipad och borttrollad.

Nu: hemma i tryggheten igen med fina, enfärgade framtänder och en kaffekopp i handen - redo att börja missfärga på nytt med andra ord!

Sådär. Slut på serien.

Hörde någonstans att det första svininfluensavaccinet ska anlända imorgon.
Det är väl detta vi har att vänta oss från och med nu:


Obs! Grisarna på bilden har inget med texten att göra.

Ikväll är det dags för "Mammas pojkar" - den svenska tappningen av superamerikanska "Momma's boys". (Trailern kan du kika på här.)
"Skräpteve", skulle man kunna säga om man var på det humöret.

- själv har jag dock ungefär samma insträllning till skräp som skator och kråkor - jag tycker det är förbenat underhållande! 


Garanterad underhållning på lägsta nivå!

Ska du titta?

Bild: tv4.se

Visst är det så?!

Sedan vi flyttade från vår etta med badkar till vår nuvarande trea med dusch, har vår lilla badanka inte riktigt varit sig själv. Hon har blivit en sorgsen liten figur med blänkande ögonvrår som ger mig långa, anklagande blickar.
Kanske borde jag bjuda till och avge något löfte om framtida badhusbesök - för vem vill egentligen dela duschkabin med en uppretad anka med vass näbb? 



(Kanske, kanske är den lilla badankan egentligen en metafor för Saralingon som saknar sina kvällsbad?)

Det var med lätt rödsprängda ögonvitor och insikten om eftermiddagens tandläkarbesök som en irriterande fluga i huvudet som jag steg upp ur sängen för en stund sedan. Allt det där rasade dock av mig när jag klickade mig fram till blogg.se:s förstasida och såg att jag fått den stora äran att hamna högst upp med min "stressed is desserts backwards" från igår.



Tänk, klockan är bara tio och min dag har redan peakat!

Jag ser två möjliga inspirationskällor till denna outfit.



1. En medeltida bödel.
2. En jaktfalk med förblindande huva.

I övrigt ser jag faktiskt ingen logik alls.

Tennissporten är en kameleont som förändras och byter skepnad flera gånger under året; som anpassar sig efter årstiderna. När höstregnen närmar sig flyttar vi in under tak och när snön är smält och vårsolen värmer igen så flyttar vi ut på grus.


Hösttennis.

Sådär. Just nu befinner jag mig mitt emellan posterna "snart" och "sedan" i föregående inlägg. Föreläsningen i arbetsrätt är med andra ord avklarad; eftermiddagens jobbpass väntar runt hörnet. En liten mikropaus framför dataskärmen med en tekopp och några torra bullar är precis vad jag hinner med innan jag måste rusa vidare.

Känner du dig vardagsstressad?

Nu: Frukost.
Snart: Föreläsning på uni.
Sedan: Jobb.
Därefter: Stephen King.

Äntligen dags att inta soffan och krypa djupt under täcket för att bege sig till Wisteria Lane!



Min gamle vän sötsuget är också här, så med till soffan följer en skål med turkisk yoghurt, valnötter och honung.
Mums!

Nej, rubriken syftar inte på fet T-zon, torra kinder eller något annat hudvårdsrelaterat. Inte heller syftar den på städer med integrationsproblem eller hög kriminalitet. 
Det jag talar om är de där punkterna i hemmet som man aldrig lyckas få till som man vill ha dem.
Ni vet - ett fönster, en byrå, en tavellist...
Man provar hundra olika kombinationer av blomkrukor, prydnadsfåglar och ljuslyktor, men det ser bara menlöst, tanklöst och rörigt ut.
Som jag skrev igår - visst har man alltid något sådant katastrofområde i hemmet, en liten yta som man aldrig lyckas få till?! 
I mitt fall råkar de felande punkterna vara ett fönster, en byrå och en tavellist...

 



På bilderna i detta inlägg syns resultatet efter det senaste (läs: dagliga) runtflyttandet av vårt "inredningsströssel".
Prydnadssaker har flyttats fram och tillbaka och krukväxter har bytt såväl plats som krukor med varandra.
Känner äntligen att byrån och tavellisten nu börjar närma sig "Sara gillar"-läge. Fönstret i arbetsrummet har dock inte ens lämnat startfållan ännu, så det lämnar jag utanför bild.

Vilka är dina katastrofområden?

Skolväskan är packad, Sara är påklädd (i sparkdräkt, om man ska lita på illustrationen ovan) och termosmuggen är tankad med kaffe.

Snart styr jag kosan mot en lugn vrå i tennishallen, där jag ska krypa in i min studiekokong och beta mig igenom kompendier och föreläsningsanteckningar så länge jag bara orkar.
Vilket inte brukar vara länge.
 

...säger godnatt.


Mössor på.

Här har vi då min otympliga plastpåses förtjusande innehåll.
Ja, höst för mig handlar till stor del om ugglor, kastanjer (vilket jag redan fyllt kappfickorna med på flertalet promenader) och svamp.

Återstår att hitta "perfect spots" för dessa små nytillskott att försköna.



Jag har en omöjlig tavellist som jag aldrig lyckas få till något bra arrangemang på
- visst har man alltid något sådant katastrofområde i hemmet, en liten yta som man aldrig lyckas få till?! 

Kanske kan någon av mina nya små kompisar ge mig lite efterlängtad perfektion på den fronten...

Den här otympliga påsen har följt med mig stan och universitetet runt under dagen. Nu är vi hemma (jag med ömma axlar och påsen otålig att öppnas) och ska göra lite höstfint!

Hur avnjuter man en måndagförmiddag bäst, om inte med en liten portion
look-alikes till kaffet? 
Personligen kan jag faktiskt inte komma på något bättre sätt.

Visst, människan blir onekligen mer och mer bortskämd.
Nu duger det inte med vanliga hederliga termosar längre - nu finns ju termosmuggar att lägga pengarna på.
Trots det något onödiga i det hela (om man redan äger en vanlig termos, vill säga)  så sällar jag mig till beundrarskaran; det är onekligen smidigt att slippa allt plock och spill när man ska servera sig ur en vanlig termos. Dessutom ligger en termosmugg skönt i handen och kan även vara riktigt trevlig att titta på (design är inte längre förbehållet kläder, ni vet). På tennisträningarna är den en förträfflig följeslagare, då den gör det möjligt för mig att diskret smutta koffein medan barnen dricker ur sina vattenflaskor.
 Min nuvarande trotjänare kommer från Stora Enso och är sannerligen ingen fröjd för ögat. Dessutom har den svårt att hålla tätt, och värmen tycks sakta men säkert sippra ut i intet. 

En riktigt bra termosmugg vore nog trevligt att ha. En sådan där riktig trotjänare som håller mig pigg och alert, förser mig med bränsle och ger mig något fint att titta på i föreläsningssalarna på universitetet.

Vad tycker ni?

Jag gick till affären i höstkylig motvind och fyllde en kasse med vitaminer; bananer, apelsiner, satsumas och ananas trängs nu på fruktfatet på köksbordet. Tanken är att den här sortens nyttiga injektioner ska skjuta upp inköpet av multivitamin-brus på rulle - min varje-dag-rutin under vinterhalvåret.

Hur undviker man annars bäst att dra på sig en höstförkylning?
Vad gör ni?

Bild

Radion småsjunger i bakgrunden och för en liten stund sedan klämde den ur sig reklamsnutten för "Sms-guld. "Där guld blir pengar".
Ni vet, Christina som "hittar en semesterresa för hela familjen i byrålådan".
Jag vill också hitta en semesterresa för hela familjen i byrålådan - men eftersom jag inte känner den minsta lust att sälja mina guldssmycken (och särskilt inte via sms!) så skulle det gå alldeles utmärkt om någon bara kunde smita ner några färdiga biljetter under strumporna!
Tack tack!

Och det firar jag med att helt fräckt sätta i mig två köttbullssmörgåsar till frukost. Köttbullar! Som att det vore köttbullens dag och inte kanelbullens.
Hoppas jag inte trampat på för många ömma tår.




Notering: Köttbullens Dag inträffade faktiskt för ungefär en vecka sedan här i kommunen. Men då åt jag något helt annat.

Usch, vilken klant jag är!
Jag lyckades radera detta inlägg med alla kommentarer, när jag egentligen bara skulle slänga en bild. Inlägget lyckades jag återskapa, men kommentarerna är tyvärr puts väck...
Har hursomhelst fattat mitt beslut angående headern - rösterna i kommentarsfältet föll ganska jämnt ut.
Inlägget som försvann syns nu nedan det streckade linjen.

-------------------------------------------------------------------------------------

Har fått en liten photoshop-lektion av syster-yster över msn.
Efter lite (okej, ganska mycket) dolande framför skärmen funderar jag på om det kanske är dags att byta header på bloggen.
Till något av alternativen nedan kanske? Eller något helt annat...
Vilket trångmål.

1.

2.

...är sugen på en roll i nästa säsong av "True blood"?

Jag är inte den som brukar ladda kaffekokaren kvällen innan, men igår gjorde jag fakstiskt just det och därför sitter jag nu här och sippar morgonkaffe ur finkoppen.

Egentligen är jag ingen kopp-tjej heller, utan dricker helst mitt kaffe ur muggar; helst modell större. Takeaway-muggar med pip är också en favorit, kanske för att de tycks förflytta en rakt in i Sex & the City eller någon dylik serie där karaktärerna trippar runt med sina pappmuggar på New Yorks gator.

Men jag ska inte till New York. Mitt kaffe denna morgon förberede mig endast för att svinga tennisracket några timmar för att sedan återvända hem till lördagsledigheten.
Det känns lite fel att gå upp tidigt en lördag (även om det börjar bli rutin nu) - som att jag bryter mot någon slags osynlig kod. Andreas snoozar fortfarande på andra sidan väggen, regnet smattrar mot den tomma gatan utanför fönstret och grannar sover fortfarande, av ljudlösheten att döma.
Jag känner mig lite Rydbergsk och tänker; Regnet smattrar mot taken, endast Sara är vaken. Sedan kommer jag på att klockan faktiskt redan har blivit tio över nio och att jag nog trots allt inte kan vara särskilt ensam i mitt vakna tillstånd.
Snopet.

...och säger godnatt.

Allt det där du inte visste att du ville veta.

-- Femte lektionen --



1. I snitt tittar man på åtta hus innan man bestämmer sig för att köpa ett.
2. Om man lade ihop styrkan hos alla muskler, skulle en normal människa kunna lyfta cirka 25 ton. Det motsvarar 4-5 elefanter.
3. Sveriges kortaste namn är Bo Ek.
4. År 1992 var det fler människor som rökte marijuana än människor som röstade på George Bush.
5. Mellan 1990 och 1992 döptes inga pojkar i sverige till Bert.

Precis som så många trodde så har jag nu trollat fram kaneldoftande bullar ur min lilla ugn.
Fint som snus.



Nu ska vi skåla i mjölk och äta bullar tills magarna står i fyra hörn!

...eller är det Pippi Långstrump?

Imorse - tidigt, tidigt när timvisaren ännu inte hade passerat 6 och A skulle ge sig av på en lång biltur - glipade jag på rullgardinen och såg en remsa frostig vinter.
Iskristaller på trottoaren och en kall, vit filt över bilen. Det var vinter i lägenheten också, till följd av avslagna element och trixande värmepanna.
Så jag kröp ner och somnade om under dubbla täcken - och sov alldeles för länge.
Nu är allt jag ser utanför fönstret strålande, värmande sol; så jag tror vi jagat vintern påflykt för den här gången.

När Odd Molly var alldeles nyfött var det nog ett av mina mesta tråna-sukta-vilja ha-märken. Sedan blev det lite för poppis. Vissa av plaggen syntes för mycket - det blev tråkigt, helt enkelt.
De där rosa och blåa långkoftorna som var och varannan mamma-på-stan verkade ha på sig varje dag suddade liksom bort det där "lilla extra".
Men jag måste lägga överskattat-stämpeln åt sidan när det gäller kappan och klänningen på bilderna ovan.
Ojoj.
Hörde jag perfektion?

Oktober gjorde en riktigt fin entré i år.



Mössa och vantar plockades ner från hatthyllan för första gången i höst.



Blommor blommade (jodå)...



...och löv föll.



Kaffe och bulle passar väl bra året om, men lite extra fint kändes det idag.



Och naturligtvis fyllde jag kappfickorna med kastanjer under förmiddagspromenaden. Kastanjer är bland det finaste som finns. När jag var liten hade min mormor två enorma kastanjeträd i sin trädgård, och om hösten plockade jag upp de små runda kulorna från lövhögarna, stack tandpetare i dem och gjorde kossor och får, eller trädde dem på långa snören och *vips* så hade jag grannskapets snyggaste halsband!

*
Randigt.

Penélope Cruz finner en spegelbild i såväl spanska kronprinsessan Letizia, som i ikonen Audrey Hepburn.

Igår kväll var inte en kväll som alla andra.
Det som gjorde den annorlunda var
svavelosande rök som tog över trapphuset och sipprade in i lägenheten; grannar som trampade runt på trottoaren utanför och män i blåställ som sent om sider anlände och gjorde sitt.
Halv tolv ringde de blåa männen på dörren, informerade oss om att pannan i källaren slagit fel och att vi kunde stanna, men att vi borde öppna fönstren.
Efter den sena påringningen kunde jag äntligen släppa min inre bild av hur hela huset skulle flyga i luften och upplösas i ett dammoln.

Efter all anspänning fortsatte jag kvällen i samma nervkittlande anda;




*
Slamret nere i källaren fortsätter, och nu på morgonen har en lyftkran utanför huset anslutit, och män i bredbrättade hattar kisar fundersamt mot taknocken.