Igår kväll var inte en kväll som alla andra.
Det som gjorde den annorlunda var
svavelosande rök som tog över trapphuset och sipprade in i lägenheten; grannar som trampade runt på trottoaren utanför och män i blåställ som sent om sider anlände och gjorde sitt.
Halv tolv ringde de blåa männen på dörren, informerade oss om att pannan i källaren slagit fel och att vi kunde stanna, men att vi borde öppna fönstren.
Efter den sena påringningen kunde jag äntligen släppa min inre bild av hur hela huset skulle flyga i luften och upplösas i ett dammoln.

Efter all anspänning fortsatte jag kvällen i samma nervkittlande anda;




*
Slamret nere i källaren fortsätter, och nu på morgonen har en lyftkran utanför huset anslutit, och män i bredbrättade hattar kisar fundersamt mot taknocken.