Igår: skar upp tån när jag halkade ner med foten i duschbrunnen.
Idag: Nämnda tå behövde extra spelrum och jag fick glappa omkring i A:s dojor.
Glapp, glapp.

Andreas betar av försummade hushållssysslor.

Han fick väl slut på ursäkter

Äntligen.

Och tillika Dagens Lika som Bär;

Lady Gaga är uppklädd till tänderna och har uppenbarligen hämtat inspiration till sin outfit från sina kollegor i underhållningsbranschen.




Harlequin-clowner.

vänster: målning av Paul Cézanne

Det börjar bli en allt skarpare kontrast mellan temperaturen olika tider på dygnet.  
Mellan dagens solsken och den iskyla som på kvällarna smyger sig på intet ont anande fotgängare med för dåligt med kläder på kroppen.
Med tanke på att x antal månader och en ordentlig utförsåkning på termometerskalan återstår innan våren är här, så kan man nog jämföra kylan hittills med en smakbit över charkdisken.




Trött (och lite hängig) efter en dag med mycket promenerande (jo, man kan överdosera frisk luft), ska jag nu preparera mig med vaniljte, ananas- och mangosmoothie och nashipäron (en frukt jag föråt mig på under gymnasieåren och inte har ätit sedan dess).
Och massor av vitlöksklyftor (jo, jag är ledig imorgon)!


Mitt exotiska fruktfat; nashipäron och granatäpple.

Först helikoptern - och nu detta.

Mångsidig? Jag?
Jo, men det kan man säga.

Att promenera en solig septembermorgon tillhör de där finaste sakerna.
Man känner sig så ren och frisk efter att ha knatat runt en stund med solen i ögonen och kyliga höstvindar mot kinden.




Precis som när jag var liten kan jag inte låta bli att plocka upp de där särskilt färgglada löven och bären jag snubblar över.
Titta lite, klämma lite.
Önska att jag kunde ta kort med blicken.

Det påminner om hur jag på lektionerna i lågstadiet brukade studera min frökens ansikte under lektionerna, följa alla konturer med blicken (min "penna") - och rita ett porträtt i huvudet. 

A när han snubblar över latmanssalladen i kylskåpet:
"Åh, har du gjort gurka?"
Vissa går bara från klarhet till klarhet.

Lady Gaga goes John Lennon goes Alice i Underlandet.



...lite fin i kanten?

I förmiddags bytte jag handväska; något jag tänkt göra länge.

Jag har ett helt stall med väskor i olika storlekar som alla vill komma ut och leka, men själva flyttandet av saker från väska a till väska b brukar kännas mig övermäktigt.
Men nu - äntligen - fick en av mina favoriter följa med mig till skolan. 

I mitt tycke är den en liten uppvisning i perfektion - väskornas Federer (fattar du, Andreas?) - den har nog allt en Sara-väska ska ha.


Här är väskan och jag på vårt hotellrum på soliga Kreta för ungefär ett och ett halvt år sedan. Det var en sådan där semesterflört som man bara vet kommer att hålla livet ut!

Dagens hjälte. Jag fixade det, jag fixade det!
Det kan man väl säga att jag gjorde...?
Va?

Dörrklockan ringer och utanför står matbudet (läs: mamma).
Paj med svamp- och köttfärsfyllning. 
Till och med grönsaker i en liten påse vid sidan av.
(Jag som inte hade någon middagsmat hemma.)
Thank you lord (läs: återigen mamma)!!

Lady Gaga och Marge Simpson.

Här sitter jag med en stor dos morgonmedicin (läs: kaffe) och försöker starta igång motorn för dagen. Irene Cara på radion gör sitt för att hjälpa till.
Vaknade idag till vad jag trodde var ljudet av regn, men där bedrog jag mig, eftersom solen skiner hysteriskt utanför de neddragna persiennerna.


1 2

Hela förmiddagen är ett blankt tomrum på mitt schema idag; kvart över ett börjar dagens föreläsning. Den allra sämsta tiden på dygnet för ett skolpass - man har helt enkelt alldeles för gott om tid att komma på andra saker man vill ägna dagen åt, och då ligger den inplanerade föreläsningen som en stor, oförskämd amöba som omöjliggör alla andra aktiviteter. Och eftersom man som student förväntas gå på sina föreläsningar så måste man motstå impulsen att stampa på amöban och undanröja den, och istället fint slå sig ned vid dess sida och umgås en stund...


Sara och amöban.

Det här kan nog vara det mest långsökta, minst osammanhängande jag någonsin skrivit.
   

På tallriken denna söndagkväll: kanin.

Halsbandet jag köpte på Myrorna för ett par dagar sedan kommer från danska Othmar. Jag googlade det förut, och det känns som att tjugofem silvermynt var ett rejält fyndpris! Sådana upptäckter är alltid trevliga.

-- Fjärde lektionen --



1. Namnet AC/DC kommer ifrån bröderna Youngs systers symaskin där det stod AC/DC = Alternate Current/Direct Current.
2. Mer än 2500 vänsterhänta personer dör årligen av att använda produkter anpassade för högerhänta.
3. En genomsnittlig persons vänsterhand gör 56% av jobbet då du skriver på ett tangentbord.
4. Man tillbringar 6 månader av sitt liv på toaletten.
5. En giraff kan slicka sig i örat.

I mitt shoppingrus raffsade jag ihop en kasse "modell mindre" med typiska Ö&B-varor;


Fryspåsar, gott-till-kaffet-eller-teve-myset, schampo och balsam (i identiska flaskor - Magnusson kommer definitivt göra bort sig, han tvättar ju redan i dagsläget håret med duschkräm var och varannan dag). 

Tro nu inte att man  nuförtiden kommer hem från Ö&B med endast denna typ av bra-att-ha-prylar - nej, inte alls.
För en tid sedan slog det upp en superfin liten outlet-butik bara ett stenkast från alla fryspåsar och diskborstar. Min "roliga" påse kom därför att innehålla en liten topp från Rules by Mary och ett finfint skärp.
Bäst med butiken var nog ändå att varorna var felmärkta. Samma vara kunde ha flera olika prismärkningar, så det var bara för kunden att "välja" pris.


Skärpet var mamma så snäll och bjöd på. Det gjorde det lite lättare att ta adjö av en riktig sockertopp till klänning. Att köpa den hade dock varit att gå lite väl hårt åt plånboken, med tanke på räkningarna som ska betalas i dagarna. Så jag fick lämna det lilla tygstycket hängandes på en galge i butiken. Alldeles ensamt och övergivet. Ett moget och ekonomiskt väl övervägt beslut.

 (Pssst, klänningen! Jag kommer och hämtar hem dig så fort jag kan!)

En sådan är ju näst intill synonym med ett besök på Ö&B.
Det är något med Ö&B och söndagar...
Så på med mjukiskläder och Andreas halsduk och iväg i ilfart mot schampohyllan!




Utdelningen från söndagstrippen blev mycket god. Kommer upp om några minuter!

Neo2 Magazine.

Jag citerar tuggummiautomaten i köpcentret:

Funny Bunny heter jag,
å jag är så go' å glad.
Vill du ha en liten grej,
stoppa fem kronor i mej.

Efter att ha slängt i ett par tvättmaskiner fortsätter min söndagmorgon med radioskval och massor av kaffe.

I tallriken: havregrynsgröt.





Godast blir det om du mosar ner en riktigt mogen banan i grytan och låter den koka med. Och ett stort kanelmoln ska såklart adderas också, då luktar det så gott att grannarna hopas i traphuset för att inhalera dofterna genom ditt brevinkast. No kidding.

Och här är jag som äter:

Tittar på fredagens Skavlan på SVTplay och undrar varför man textar den norske programledaren och hans landsmaninna, men inte fru Anka från Staterna?
Men fy tusan, vilket bra avsnitt!

Usch, jag blir så ledsen. Jag klickade runt lite och hamnade av en händelse på en så kallad pro-ana-blogg - det vill säga en sådan som hyllar det anorektiska kroppsidealet. Den unga bloggerskan presenterar en diet-plan för de kommande 50 dagarna - och jag kan för mitt liv inte förstå hur en människa ska kunna överleva eller ens fungera någorlunda på detta fasansfullt låga kaloriintag.

De tio första dagarna:
Dag 1: 500 kalorier (el mindre)
Dag 2: 500 kalorier (el mindre)
Dag 3: 300 kalorier
Dag 4: 400 kalorier
Dag 5: 100 kalorier
Dag 6: 200 kalorier
Dag 7: 300 kalorier
Dag 8: 400 kalorier
Dag 9: 500 kalorier
Dag 10: Fasta


I ett annat inlägg resonerar den stackars flickan så här:
"/.../ nu har jag en ny regel; Om jag äter en måltid så måste den bara bestå av en grej. Här kommer ett exempel på hur en dag kan se ut:
- Frukost: Ett äpple.
- Lunch: -
- Middag: Sallad.
Ser ni? Bara en grej på varje måltid, liksom. Typ inte ett äpple och en macka på frukosten. Utan bara ETT äpple. Finito (eller vad nu spanjorerna säger)."


I ytterligare ett inlägg låter det på det här viset:
"Måste, måste, måste klara det här. Vågen ska stå på 38 kg! Nu är det jag som har kontrollen över kroppen och inte den som har kontroll över mig. Get it?"


När jag klickar runt lite bland kommentarerna känns luften i rummet riktigt tung över axlarna. Små förvirrade flickor utbyter ivriga hejarop under sin gemensamma jakt på den kropp de tror ska höja deras människovärde, men som i själva verket kommer att svika dem och inte ens kunna sköta sina livsnödvändiga funktioner.
Jag önskar - önskar! - att dessa små förvirrade själar på något sätt ska komma till insikt och förstå vad de driver sig själva in i och vad som väntar vid vägens slut. Men jag vet också att ord inte räcker för att stoppa dessa barn som tror att de funnit svaret på livets gåta.


Ett hjärtknipande citat som skickar kalla kårar upp och ner längs ryggraden på mig får avsluta detta inlägg i all sin groteska enkelhet:

"Nothing tastes as good as thin feels..."


Bilder: 1 2 3 4 5

Eftersom det kommer dröja innan middagen står på bordet.



Honungsmelon och proscuitto.

1. Det är många som umgåtts flitigt med Herr Kantarell denna svampsommar. Min mamma fyllde på skafferiet idag, och donerade dessutom en burk lingonsylt till vårt behövande kylskåp.


2. Gula höstlöv samlas på balkongen precis som mellanstadiebarn i små skolgårdsklungor.


3. Pojken-på-månen och jag valde likadana tröjor idag.


4. På skrivbordet bredvid mig brinner ett gult doftljus och luktar mumsig mango.


5. Mina korallbär lyser som dockskåps-apelsiner i sovrumsfönstret.

Gult är inte fult!

Lady Gaga - pokerfaced or two-faced...?


Neo2 Magazine.

-- Tredje lektionen --



1. Hälften av alla män som växt upp på bondgårdar i världen har haft sexuella kontakter med djur.
2. På en vanlig fotbollsplan får det plats 51 000 människor — om de står tätt.
3. Det finns fler stjärnor än det finns sandkorn på alla världens stränder.
4. En isbjörns skinn är svart.
5. 21% av alla bilolyckor inträffar för att föraren somnar framför ratten.

Energinivån hamnade på minusskalan redan i förmiddags - nattsömnen tog helt enkelt inte - så mellan tennisjobb 1 och tennisjobb 2 plockade vi med en varsin liten koffeinbomb från McDriven. 
Luckan på McDonalds har blivit en lördagstradition på högsta speed, eftersom det är allt vi hinner: "Välkommen till McDonalds, det går bra att beställa"; pengar och matpåse byter händer; foten på gasen och tugga-svälja-smälta medan bilen rullar vidare. 
Lyckligt nog gjorde kaffet sitt jobb och tycktes gå rätt ut i blodet, och den Sara som kom fram till sista jobbpasset orkade hålla sig nästan helt upprätt.


Det var inte bara Saras batteri som var lågt, även Magnusson hade något av trasselsudd över sig.

Idag har vi alltså hälsat på Flickan bakom den gula skylten.


Så här ser hon ut utan skylt.

Först fick vi oss en rundtur på universitetet, som kändes som en alldeles egen liten by. "Överförtjust" beskriver bäst min reaktion.


Örebro är en stad full av dockhus. Riktiga slottsportar med sirliga ornament kröner var och varannan förstukvist. Eftersom hösten hunnit koppla sitt grepp finns det gott om färgklickar, och många husväggar är insvepta i eldigt rött.


Själv gjorde jag mitt bästa för att matcha hösten med nötter och träkulor runt handleden.


Lunch måste man ju ha, och vi landade våra svultna lemmar på Subway och smaskade varma tonfisk- och "steak & cheese"-baguetter.


Kakor följde på köpet. Fullproppade med choklad och macadamianötter vann de genast mitt hjärta.


Lite shopping till matsmältningsprocessen. Jag haffade en grå mjukisklänning från H&M (den som koftan gör ett så alldeles utmärkt jobb med att dölja) och ett 25-kronors halsband från Myrorna. Guldigt och tungt som bly. Jag känner mig lite som en manlig hundrameterslöpare när jag tar på mig det.


Riktigt glad är jag också för den här sötsaken som begagnade tepåsar ska få vila sina trötta huvuden på. (Ni lägger väl märke till den alldeles förträffliga tekanne-utformningen?!)


Underbara, kryddiga dofter ute på trottoaren lockade in oss i en utländsk livsmedelsbutik, där vi köpte solrosfrön, pistagegodis och bröd för nästan inga pengar alls.


Dagens skönaste paus tillbringades med en gudomlig Pressbyrån-kaffe på en solig parkbänk vid slottet. Vid det  laget var fötterna ordentligt trötta efter timtal av knallande över kullerstenar.

Efter strapatserna på stan landade vi tungt hemma hos Erika.


Andreas kan inte ha penna och papper inom räckhåll utan att prydligt pränta ner sin autograf.
(Tvångsmässigt beteende eller en oskyldig kvarleva från barndomens drömmar om ett liv som fotbollsproffs?)
Här fick Erika en av sina teckningar signerade.


Brämhults Apelsin-Hallon. Ett örebroiskt påfund? Hemskt gott, hursomhaver.


När vi gick till bilen för att påbörja hemresan träffade vi på Erikas granne - som inte heter Chili, utan Curry. En mycket trevlig krabat som hon mer än gärna kidnappar lite då och då.

Nu är vi hemma igen.
Trötta och redo för soffan.

Jag gillar sådana här morgnar. Livet känns inte särskilt komplicerat då, när solen gör luften alldeles disig och man knappt ser handen framför sig för allt ljus.




Nu satsar vi på frukost och sedan ska bilen rulla hela vägen till Örebro där det är dags att avlägga visit igen.
Jag måste bara få upp chauffören ur sängen först.

Titta här vilket fotgodis min mamma svängde förbi med tidigare under kvällen.
Varma som ett immigt badrum efter en långdusch.
Jag som är en barfota-tös kommer att få omvärdera hela min tillvaro.




Med tofflor på försvinner friktionen. Fötterna glider åt alla håll och kameran hinner inte riktigt med.
Sara glider än hit, än dit...

 * * *
Efter en hel sommar av ostekta gröna tomater syntes idag äntligen ett rött litet stoppljus i tomatplantan på balkongen. Det lilla knytet ligger just nu och tinar i köksvärmen, och lite senare tänkte jag dela det systerligt med herr Sambo. Jag hoppas han visar den fina gesten tillbörlig uppskattning.

Kladdkaka med vaniljvisp.
Vaniljvisp... För att jag - hör här - inte hittade vispgrädden i affären.
Hur kan man "inte hitta vispgrädden"??!!
Va?

(Vi kör två stycken idag - varför inte, jag känner mig i form?!)


Lady Gaga är brun utan sol?



(Foto: Mario Testino/V Magazine)

Vilken bild! Jag som (i hemmet) intar så gott som alla kalla drycker med sugrör borde nästan sätta den bakom glas och ram och hissa upp den på väggen!


Nestea - "Eres lo que tomas" - Du är vad du dricker.

Inte utan min nalle.


Foto: V Magazine

* * *

Det är fina dagar nu. Man kan trava omkring i tjocka tröjor och stövlar, men samtidigt njuta av solen och plocka en blomma när lusten faller på.

Vi har en ny hämtmats-favorit hemma hos oss - grannens gratinerade pasta.
Och "grannen" är ju en pizzeria, förstås.

1. Hur gammal är du om fem år? 30 år minus 2 månader och 1 dag... (kan det verkligen stämma?!)
2.Vem tillbringade du minst två timmar med i dag? Andreas. Klockan är bara tio-noll-noll och han är den enda jag har träffat idag!
3. Hur lång är du? 1,68, cirkus. 
4. Vilken är den senaste filmen du sett? 
TV: Dirty dancing.
DVD: Mamma Mia.
BIO: Minns jag inte. Var troligtvis så länge sedan att filmen var svartvit i alla fall.
5. Vem ringde du senast? Min mamma.

6. Vem ringde dig senast? Andy McDarling.
7. Hur löd det senaste sms:et du fick? Det är redan raderat, så hur det löd minns jag inte, men det var från Hanna.
8. Föredrar du att ringa eller skicka sms? SMS
9. Är dina föräldrar gifta eller skilda? Married with children...
10. När såg du senast din mamma? Igår, en snabbis genom bilrutan.
11. Vilken ögonfärg har du? Blåa cykelhjul.
12. När vaknade du i dag? 07.45. Med en dånande huvudvärk.
13. Vilken är din favoritjulsång? Den där välgörenhetssången som jag inte kommer ihåg vad den heter... Och Feliz Navidad såklart! Och Bing Crosbys White Christmas. Då vill jag baka pepparkakor över hela köksgolvet!!
14. Vilken är din favoritplats? Borta bra men hemma bäst?
15. Vilken plats föredrar du minst? Väntrum. Utan tvekan.
16. Var tror du att du befinner dig om tio år? Mitt i livet...
17. Vad skrämde dig om natten som barn? Bleka händer som gripa efter mina fötter om de råkade sticka ut över sängkanten. Och alla knäppa mardrömmar jag hade.
18. Vad fick dig verkligen att skratta senast? Anders Bagge?

19. Hur stor är din säng? 1.20. Delat på två... Men detta ska åtgärdas.
20. Har du stationär eller bärbar dator? Egentligen borde jag väl svara bärbar, men den har inte gjort annat än att samla damm de senaste åren eftersom vi bara använder Andreas stationära Så både och?
21. Sover du med eller utan kläder på dig? Jag sover med täcke.
22. Hur många kuddar har du i sängen? Vi har en varsin sovkudde, och tre gigantiska klunsar från IKEA som ligger ovanpå täcket och tar plats dagtid.
23. Hur många landskap har du bott i? Ett
24. Vilka städer har du bott i? I Karlstad bodde jag ju en vända.
25. Föredrar du skor, strumpor eller barfota? Barfota.

26. Är du social? Jag kan pendla över hela skalan social-asocial beroende på sällskap och humör.
27. Vilken är din favoritglass? Undrar om någon fyller i något annat än Ben&Jerrys? Inte jag i alla fall. För ett tag sedan hade jag nog sagt Cookie Dough, men nu när jag blivit både äldre och klokare och förfinat mitt kunnande säger jag Cheescake Brownie.  
28. Vilken är din favoritefterrätt? Finns för mycket gott för att jag ska kunna välja...
29. Tycker du om kinamat? När jag äter det - supergott. Men det är inte särskilt ofta som jag blir sugen.
30. Tycker du om kaffe? Jag och kaffe kommer överens. Minst sagt. När jag fick min första munfull i morse drog hela kroppen en ljudlig suck av lättnad.

Bild
31. Vad dricker du till frukost? Regel: Kaffe. Undantag: Te eller juice.
32. Sover du på någon särskild sida? På rygg. Fast med tanke på att jag sover så kan jag ju  inte veta så noga.
33. Kan du spela poker? Nej. Andreas kan så det räcker för två.
34. Tycker du om att mysa/kela? Lite för mycket?
35. Är du en beroendemänniska? Utan tvekan.
36. Känner du någon med samma födelsedag som din? Känner till, i alla fall.
37. Vill du ha barn? Jajamensan. Inte ett helt fotbollsslag, men kanske ett litet serielag i tennis?
38. Kan du några andra språk än svenska? Engelska kan jag väl som medelsvensken och spanska var jag riktigt vass på en gång i tiden...

39. Har du någonsin åkt ambulans? Nej.
40. Föredrar du havet eller en bassäng? Havet, utan tvekan. (Fast en solstol vid poolen är såklart bekvämare än en sandig dyna på stranden.)
41. Vad spenderar du helst pengar på? I dagsläget är det jämnt lopp mellan fina saker till mig själv (=kläder) och fina saker till lägenheten.
42. Äger du dyrbara smycken? Några fina saker efter farmor har jag, som utöver själva penningvärdet även har ett oändligt affektionsvärde.
43. Vilket är ditt favoritprogram på tv? Best of all times: Gilmore Girls.

44. Kan du rulla med tungan? Jag kan göra en jättefin rulle!
45. Vem är den roligaste människan du känner? Jag själv?
46. Sover du med gosedjur? Nej, men min Bernard huserar någonstans i sovrummet i alla fall. 
47. Vad har du för ringsignal? Björn Gustafssons "Carina Berg"-låt... Är innerligt trött på den och hör den dessutom knappt när den ringer. Men jag orkar inte byta... 
48. Har du kvar klädesplagg från då du var liten? Ja, i lådor på föräldrarnas vind kan det nog finnas en del.
49. Vad har du närmast dig just nu som är rött? Prickarna på min kofta och blommorna på min klänning.

50. Flirtar du mycket? Senast igår, med en liten bebis på universitetet. Det är ungefär den nivån.
51. Kan du byta olja på bilen? Ja.
52. Har du fått fortkörningsböter någon gång? Nej. Men en gång för länge sedan ropade en farbror åt mig och min kompis att "man ska ha ljus på cykeln!"...
53.Vilken var den senaste boken du läste? Stephen Kings "Köplust". Och Arbetslagstiftningen.
54. Läser du dagstidningen? Vi har ingen tidning - men ibland hos föräldrarna, visst. Och Metro på tåget eller kafferasten. Man är ju egentligen skrämmande ouppdaterad...
55. Prenumererar du på någon veckotidning? Nej. Känns lite onödigt när man kan få tag på det mesta i läsväg med lite musklick och knatter på tangenterna.
56. Dansar du i bilen? Nej, jag knäpper på mig bältet och sitter som ett ljus med händerna knäppta i knät.
57. Vilken radiostation lyssnade du till senast? Någon komersiell sådan.
58. Vad var det senaste du krafsade ner på ett papper? Det kan jag inte minnas. Säkert någon paragrafhänvisning senast jag var på föreläsning i arbetsrätt?

59. När var du i kyrkan senast? För ungerfär ett år sedan, då två små pojkar var väldigt söta i sina fina dopklänningar.
60. Vem var din favoritlärare på högstadiet? J, som tog med oss ut i en kohage där vi fick välsigna kor på en lektion i religion.
61. Hur länge har du campat som längst i ett tält? I sträck? En natt, tror jag bestämt.
62. Vem var det som senast gjorde något extra speciellt för dig? Lille Oliver var väldigt omtänksam igår när han hämtade både stövlar, jacka och väska åt mig när jag skulle åka hem. 


(Sanningen kan ha justerats lite på en viss fråga, för att jag ska framstå som lite, lite coolare.)

- Att göra en pudel -



Foto: Mario Testino, V Magazine

Jaha, och vad ska man skylla detta på?



Inkontinent tekula?!

Choklad är ju som bekant det godaste godiset och nu är även den godaste chokladen utsedd.
Förra vintern var detta mitt inför-tenta-plugg-snack, men det duger även fint till kaffet när det regnar utanför fönstret.
Alltså; det godaste någonsin.
Ni kan förstås ha era invändningar, men då håller jag för öronen.

* * *
 

Jag blåste nästan av cykeln när jag åkte och handlade förut. Flera gånger om, faktiskt.
Vindar som störtdyker och gör piruetter, tjocka moln med regn i magen, löv som dansar runt öronen.
Höst, med andra ord. Den riktiga varianten. Ingen solstrålande, fågelkvittrande filmversion.
Men ändå - Sara gillar.

Fixade lite höststämning i sovrumsfönstret - alla de rätta färgerna samlade i tre små krukor!

Jack Nicholson i The Shining och bloggens egen Saralingon




Denna supersega, betonggråa och regnvåta tisdagseftermiddag kräver mer av min favoritkategori.
Den här gången gör jag själv ett inhopp och lånar ut mitt ansikte.
Nämnas bör att ingen planering låg bakom detta fotografi, jag råkade helt enkelt fastna på Andreas kameralins i ett mindre smickrande ögonblick, och att minen sedan blev som klippt och skuren från en Stephen King-film - ja, det bara hände... Men likheten är ju ganska uppenbar.

Paltkoma. Eller pyttipanna-koma, rättare sagt.
Andreas sover redan den rättfärdiges sömn. Jag ska snart göra honom sällskap på sängen med min bok. 

Visst ser ni den?! Den slående likheten mellan Lady Gagas MTVE-outfit och den skeppsbrutna bollen Wilson i Tom Hanks-rullen Castaway?

Bild

* * *



Always dress for success!

Photo: Getty Images

* * *

Här sitter jag som en riktig fingerfärgstavla med turban på huvudet och sörplar kaffe och äter honungssmörgås som en riktig björn. Trevligt!



* * *

Det ryktas att den här tjejen imorgon kommer att meddela sin comeback på WTA-touren.
Först Kim, nu Justine.
Underbara saker händer inom damtennisen!

Min pappa är lärare på SPG. Där räknar man matte, lär ut glosor och sådant.
Det var åtminstone vad jag trodde fram till igår.
Döm min förvåning när vi zappade in La Liga-fotbollen och jag ser att Valencias motståndare är... just det - SPG!


Var är pappa?

* * *

Turligt nog är han skapligt civiliserad åtminstone större delen av tiden. 

Släpa mig till universitetsbiblioteket och läsa spanska tidningar.
Jag är ju så dum som inte tar mig i örat oftare!

Med hela förmiddagen ledig hanns det med både solig promenad och superfrukost på balkongen - kaffe, te och minibaguetter med chevreost och honung.
Härnäst väntar ungefär en timmes föreläsning och därefter ett riktigt sprinterlopp till jobbet.




Ett av världens godaste bröd är tveklöst detta, från Familjen Dafgård. Trettio sekunder i mikron, så smakar det nybakat och alldeles, alldeles underbart!


Tjugo kronor för åtta ljuvliga små lantbaguetter. 

- Diska allt porslin som smutsats ner under helgen och därefter brett ut sig tills det helt tagit över diskbänken.
- Tvätta - maskin efter maskin - och därefter hänga upp eländet klädnypa för klädnypa i en ändlös evighetssession i torkrummet.
- Städa.



1 2

Dessutom:
En massa spring upp och ner i trapporna med armarna fulla av saker som samlat damm i ett hörn av sovrummet alldeles för länge, och nu ska lagras i förrådet nere i källaren.



* * *

Lika bra igår kväll som när jag var elva år gammal.

Var vi på familjemiddag. En lillasyster som skulle öppna födelsedagspresenter, massor av skaldjur som skulle förtäras och en mamma som bjöd på sjuttiotals-genrep.

Dagens lunch - ett par hastiga cheeseburgare som byttes mot skrynkliga sedlar i McDriven mellan Tennisklubb 1 och Tennisklubb 2 - följdes upp med...



...en betydligt mer vällagad middag. Pasta carbonara med färsk spenatpasta. Gudagott!



Grönt är skönt.

Nämen, vad är det här för fräsigt gäng?, tänker ni nu. Och varför sänder de ut sådana coola sjuttiotalsvibbar?
Jo, det är min mor med vänner som nyss knallade förbi nedanför mitt köksfönster med destination sjuttiotalsfest!

Bild

Denna lördag var jag uppe med morgondimman, för att hinna få en lugn stund med gårdagens upphettade kaffe innan arbetsdagen startar.

* * *

Fötterna i högläge, hjärnan på slow.

Oj, så jag fingrade på detta armband inne på Lindex. Tillslut gick jag hem utan.
Usch, vad jag ångrar.

Fru Anka om att tillfredsställa sin make, avundsjuka, miljonärer som ser ut som "jävla bondlurkar" och varför hon äter brosk.



Ja, ni.

Idag vill Sara ha ALLT.
Under min dryga halvtimme på stan hann jag spotta säkerligen femtiotalet intressanta saker som hamnade på min mentala önskelista. När jag slutligen klev över tröskeln härhemma var det med ett par strumpbyxor, ett armband och en puderdosa.
En ganska behärskad shoppingpåse, med tanke på alla de frestelser som ruvade i butikernas alla hörn.

Fint porslin från Lagerhaus, till exempel:

Detta är vår kvällsmat denna torsdag.



Ciabatta med chevreost, valnötter och honung. Finns det något bättre?!

--- Andra lektionen ---



1. En person skrattar i snitt 13 gånger per dag.
2. Kvinnor blinkar nästan dubbelt så ofta som män.
3. Inga nya djurarter har tämjts de senaste 4000 åren.
4. Det finns inga svartvita kor med vita öron.
5. Den elektriska stolen uppfanns av en tandläkare.

Denna nya kategori kändes helt plötsligt given, då det finns ett sådant outsinligt förråd av galna munderingar att gräva ur.


Bild: Stella Pictures

Snart måste en beställning göras.
Vår soffa känner sig ensam och tom, 
och vi vill proppa den full med kuddar! 






Bild: hm.com

Ännu en ledig dag i en så kallad "heltidsstuderandes" liv.
Tuffast hittills denna morgon var valet mellan kaffe eller te i frukostkoppen. För de som är intresserade kan jag meddela att det slutligen var Kaffet som fick den äran.

...haft väldigt prickiga strumpbyxor,


...varit i skolan (bild),


...ätit galet god oxbringa på Restaurang Pasha,


och jobbat några timmar (bild).

Nu är det bara kvällen kvar, och den ska ägnas åt choklad och vampyrer.

Den här listan var ett riktigt latmansgöra. Jag behövde inte klura ut ett enda skäl på egen hand. I sin artikel på Newsmill serverar Anna dem själv, i citatform, trädda på pärlband och serverade på silverfat:


Foto: Thomas Engström

1. Anna om USA: "USA var från första stund mitt hemland. Här finns ingen jantelag. Här tillåts kvinnor vara kvinnor och män män. Det var så skönt att komma till ett land där män vet hur man beter sig mot en kvinna. Här tar männen hand om allt det ekonomiska, allt annat är en förolämpning mot både kvinnan och mannen i förhållandet."

2. Anna om svenska pappor: "Svenska pappor är tragiska med sina blöjbyten och sin jämställdhet."

3.  Anna om amerikanska pappor: "En riktig amerikansk man får panik om han är ensam med barnet i mer än tjugo minuter. Amerikanska pappor lagar inte mat och stryker inte, de jobbar och försörjer sina familjer."

4. Anna om kvinnans roll i förhållandet: "Som hemmafru ska du ställa upp på alla sätt, du ska alltid vara snygg och välklädd. Sexuellt är det kvinnans skyldighet att se till att mannen är tillfredsställd, gör hon inte det får hon skylla sig själv om han är otrogen."

5. Anna om svenska kvinnor: "I Sverige är det tillåtet att förfalla, bara man fångar en man. Det är synd om svenska män. De gifter sig med snygga kvinnor som snabbt blir oattraktiva, börjar klä sig slafsigt och struntar i mannens behov. Många svenska män måste undra varför de gifte sig - och det är inte underligt att så många väljer att skilja sig."

6. Anna om det förträffliga med amerikanska mamors uppfostran: "Här håller inte mammorna på och tjatar på sina döttrar om utbildning och om att gå till college, utan om att hitta en idrottskille eller en kändis! Är det inte underbart?"

7. Anna om sitt mål: "Jag vill bli en förebild för svenska kvinnor. Jag har brutit upp från Jantelandet. Jag önskar att fler kvinnor gjorde som jag. Ni skulle bli mycket lyckligare."

* * *

Okej. Vi tar några sekunder och försöker smälta Annas svada. 
När den första reaktionen lagt sig och det slutat att vissla ur öronen, sväljer jag alla arga ord och försöker komma ihåg att man ska önska sina medmänniskor det bästa.

Så: jag glädjer mig åt att denna grottkvinna tycks ha hittat sin forntidskultur tillslut.

Nej, snälla - säg att det här är tecknat!

Anna Anka är gift med Paul Anka, och efter följande kommentar känns efternamnet passande på mer än ett sätt:
"Om din man vill ha att du suger av honom varje morgon det första han gör när han vaknar, ja då får du ställa upp med det som fru." 
Grammatiken i den meningen är ungefär lika förskräcklig som innehållet. 
Hon tycker inte om "damm och smyyts" och kör som en slavdrivare med städerskan.

Maria Montazami lärde sig att brygga kaffe för ett år sedan, och anser sig nu vara något av en expert på sysslan. Jag blir något konfunderad och misstänksam när hon talar en överdrivet dålig Silvstedt-svenska med extrem amerikansk brytning, samtidigt som hennes engelska låter som tvättäkta svengelska. Har hon fastnat med tungan någonstans mitt  i Atlanten...?
Maria tror dessutom att en naturlig följd av att en kvinna bär jogginbyxor kan bli att maken lämnar henne. Själv klär hon alltid upp sig vart hon än ska, för folk "tittar ju på henne" och vill inte se "nån ful människa som går omkring".

Må så vara att det är världsartisten Pauls fru som bär namnet Anka, men de riktiga ankläpparna sitter på Agnes-Nicole Winter. Hon är skild från sin tredje amerikanske make och ska nu börja sökandet efter en fjärde via en dejtingfirma. Den artificiella ytan till trots är nog hon den av tjejerna som trots allt verkar ha åtminstone en liten gnutta vett lurandes någonstans bakom den tilfixade fasaden.

Jag tittar på programmet på tv3 Play, men den riktiga sändningsdagen är måndagar, vilket känns väl genomtänkt, för herregud vilka måndagsexemplar!

(Bild: tv3.se)

...svenska äpplen i affären





...och irakiska granatäpplen på köksbordet!

Det här är en uggla som jag lät bli att köpa på Tradera. En väldigt fin uggla som hade varit trevlig att lägga vantarna på, men priset skenade iväg lite, tyckte jag. Det måste vara ett av de tyngst vägande tecknen på mognad - att kunna avstå från något så fint för en så rakt igenom förnuftig anledning.

Nu är den någon annans uggla...

(bild)
Är inte getter rent förträffliga djur, som ger upphov till något så gott som delikatessen på bilderna nedan?!

Igår svängde jag förbi charken och köpte med en bit chevréost. Jag närde vissa förhoppningar om att den doftutsöndrande lilla mejeribiten skulle framkalla näsrynkningar hos Andreas, men icke - den fick delas på två...
...och avnjutas med plommonmarmelad framför US Open-finalen.
* * *
Nämnda tennismatch bredde ut sig över många långa nattimmar, och i morse var inte jag den enda som var mer än lovligt trött.

Idag körde A och jag på matchande munderingar.
Svart från topp till tå.

Bild

Gissa om jag sliter mitt hår för att jag missade US Open-semifinalen mellan Serena Williams och Kim Clijsters?!
Inte enbart för att det var två favoriter sedan länge som ställdes mot varandra; upplösningen av bataljen kunde dessutom nästan ha varit hämtad ur en thriller.



Vid ställningen 4-6, 5-6, 15-30 dömer linjedomaren fotfel på Serenas andraserve, med följden att Clijsters få två matchbollar. Serena blir tokig över domslutet, går fram till linjedomaren och skäller som en hund. Linjedomaren springer till huvuddomaren, Louise Engzell, och berättar att hon just blivit dödshotad av Serena. Williams får då en varning, och eftersom hon sedan ett tidigare skede i matchen redan har en varning i ryggsäcken så leder det till poängstraff och därmed game, set och match till Kim Clijsters.
Dramatiskt värre.
Kolla in skådespelet i klippet ovan.  

Söndag är lika med tvätt och dammsugning för min del.

Om mitt liv hade varit en film (vilket det ännu inte blivit), eller möjligtvis utspelat sig i en bok med guldbokstäver på pärmarna, hade det mesta nog sett annorlunda ut.  Jag hade nog inte struttat runt med ett skatbo på huvudet klädd i någon annans tröja. Jag hade nog åtminstone bemödat mig om att fästa en blomma modell större över örat och varit lite rosig om kinderna.

 
Stök-sara vs. Skönasöndag-sara


Min dammsugare hade antagligen haft vingar och susat fram av sig själv över golven.


Och ordet "tvätt" hade troligen varit synonymt med "konstverk". (höger)

Men nu är jag ingen filmkaraktär, så just idag får det vara lite stökigt.

...fyller denna tjej idag. Det här inlägget skulle egentligen ha kastats upp igår (så hade vi sluppit det där med "1 dag"), men vi var borta hela dagen och när vi kom hem på kvällen hade datorn gått och lagt sig och gick inte att väcka.
Så, grattis till ett nytt påbörjat år!

 +  +

=

En Gustav Klimt på väggen.
Hör inte det till livets nödtorft?!






Bild 1 2 3 4

Bra att veta:

Motiv 2 och 3 finns att köpa på IKEA för 649 respektive 699 kronor.

Detta.



Bild

Dagens ironi:

Den finaste sommarveckan inträffar på hösten.
Så mycket sol som vi fått de senaste dagarna kan inte juni och juli skrapa ihop tillsammans!

Nu ska jag renskriva föreläsningsanteckningar, så jag inte hamnar för långt efter med den sysslan.

Idag ryckte inredningsteamet ut för att hälsa på Årets Örebroare, med bilen lastad med en liten samling möbler, en teveapparat och några för tidiga födelsedagspresenter.


"Årets Örebroare".


Fiffigt. Utan ordentliga garderober i studentrummet får man ta till andra knep.

När bilen var urlastad åkte vi ner på stan. Örebro råkar ha en "mycket fin stadskärna" som det tydligen trycks på för jämnan.


Personligen tycker jag att den här spegelvända textremsan, vars budskap framträder i vattenytan nedanför slottet, kan vara skäl nog att älska staden.
Listentoyourheartbeat. 



En annan rolighet i slottsmiljö är den enorma handen som bryter upp genom vattenytan och pekar mot himlen.
Fräsigt, tycker jag.



Til och med parkbänkarna är tokroliga i Örebro. Först trodde jag att de var trasiga; men inte då - de är bara tänkta att vara lite extra slappis-vänliga.





Middag tuggades på denna tiptop-restaurang vars namn jag inte kan minnas. Den mest tilltalande salladsbuffé jag sett (runda morötter! morotsbollar!), enorma portioner och superfräsch inredning. Där skulle jag kunna äta middag mer än en dag i veckan...

Nu: hemma. Soffan nästa.

1 2 3 4

Den här "personliga meteorologen" trillade nästan ner i min shoppingkorg igår. Gammal och fin som tusan. Till höger visas temperaturen och nålen till vänster pekar ut dagens väder - "regn", "ostadigt", "vackert" och så vidare. Min mormor har en liknande. Kanske slår jag till nästa vecka och köper den för fyra guldpengar.

Ner på hallmattan dunsade imorse dessa guldiga höstlöv. Fina att ha på jackan i höst!

Varför kan man inte pussa någon annans spegelbild?

Impulsköp. Det är något man ska vara försiktig med. Men ibland går man på något och bara vet att det är rätt. Så var det med lampan Theresia från Åhléns, som kommer att matcha utmärkt med lamporna vi redan har härhemma. Snart kommer vinterhalvåret med sitt kompakta mörker och då gäller det att vi fått alla taklampor på plats. Theresia ska få sprida sitt ljus över vår hall.

Nedan: "släktingarna" som redan hänger i taket hemma hos oss. Den första är från IKEA, den andra är farmor och farfars gamla av "äkta vara".

Färgen är på väg tillbaka och rutan är full med utomjordingar.
En grön, en grå, en blå.
Fascinerande.

All färg har runnit ut ur vår teve. Tydligen. Allt är i svartvitt. Beror inte på teveapparaten dock, för allt fungerar när man tittar på de analoga sändningarna. Det är den nya Telia-boxen som uppenbarligen tyckte det var bättre förr. Kan någon på Telia vara snäll och skicka hit en tekniker omedelbums?



Det enda positiva med situationen är att man kan titta på The Tyra Show och ändå få det visuella intrycket att man tittar på något högintellektuellt och kulturellt närande debattprogram.

Jag har redan köpt sms-biljett på stadsbussen ett par gånger. Detta alternativ är en åtgärd för att minska på kontanterna på bussarna. Nu blir nästa steg för bussbolaget att skaffa sig en egen valuta.


Foto: Karlstadbuss/SCANPIX

Kanske skulle jag sluta med det vuxet tråkiga länskortet och börja använda de nya, roliga monopolsedlarna istället?

Matt Dillon och Tommy Haas. Inte alls olika.




Bild 1 2 3 4

...tassat runt på morgontrötta fötter i arla gryningen (rent tekniskt var det möjligtvis lite senare än så).


...ätit frukost i ett kök fullt med kylig morgonluft, och tittat på en halvt tydlig, halvt suddig bil genom den halvt igenimmade rutan.


...antecknat som en tok på en föreläsning som kändes mycket vettigare än den förra.


...köpt en klänning och en body lotion. Som var en body scrub. Besvikelse.


...träffat hemma-hälsapå:ande lillasyster.


...ätit lunch med familjen, minus frisbee-tok och emigrerad mamma.
(Titta vilka vanor E skaffat sig borta i gnällbältet; breda smör på mackan med en sked - vad är det för fasoner...?)


...startat en väldig massa bollar på tennisbanan under en väldig massa minuter.


Och så har jag köpt en prydnadskål. Den är fin och ser väldigt aptitlig ut. Krispig. Hade jag inte redan ätit kålpudding till lunch så hade jag nog börjat tugga på den litegrand.

Sedan har jag inte gjort så mycket mer.

Nya soffan är stor. Det känns litegrand som när man var liten och inte nådde ner till golvet, eller ens över kanten. Men det är en bekväm titta-på-teve-position. Helt klart.

1.2.
3.
4.5.

Förut tittade jag på The Jane Austen Bookclub, åt russin och drack Lapsang Souchong.
Nu är jag bokklubbssugen!

Sittdynor, alias "rumpvärmare", till köksstolarna.



Duk till rumsbordet.



Och så nya soffan. Med tillhörande, fotbollstittande sambo.

1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15

Godast med en klick turkisk yoghurt!

Bild

...hittade jag dessa roliga potatisar.


Ett glatt gäng.

I original och i Gilmore-förpackning.

(...vem är Rosie...?)

Bild 1 2

... är inte på sin vakt, utan släpper fotografen ända in på vingspetsen.

Det blev nya skor idag. Ny årstid - nya skor, ni vet.

Först fastnade jag egentligen för skorna på bilderna nedan, lite mormorsaktiga och väldigt höstiga. Men de får bli ett lite senare köp, behöver nog sätta plånboken på tillväxt först.

Sambolivet är inte alltid en dans på rosor. Det finns stunder då man genom en rosenfärgad lins projicerar bilder av sig själv som ensamboende.
Dessa stunder brukar ofta se ut ungefär såhär:



Jag förstår inte. Kläderna bokstavligen rinner av människan och hamnar i högar runt om i hela lägenheten.
Och precis som en orm som ömsar skinn låter han dem bara ligga.



Ormen.

Nämen titta, där står Roger Federer och lattjar med en racket, tänker ni nu. Det tänkte jag också först. Sedan tittade jag lite närmre på bilden och tankarna gick: hmm, vad olik sig han är... fotografen måste ha gjort ett misstag och fotat en bedragare - eller möjligtvis elak(?) tvilling. Slutligen läste jag bildtexten och fick min misstanke bekräftad. Mannen på bilden är inte tennisproffs. Han är bartender. Med en troligtvis strålande karriär som body double framför sig.
Huruvida han är elak framgår inte.

Foto: Hal Horowitz/usopen.org

Nu när vi fått så många kanaler känns nästan lite dumt att kvällens val faller på svt1 och True blood.

Men vampyrteve sitter ju onekligen ganska fint när man har fullmåne och mörker utanför fönstret.

(nu hörde jag dock att Nadal - Gasquet bollar in i Flushing Meadows, så de analoga sändningarna får nog lite konkurrens, trots allt.)

Bild

Jag brukar snubbla över böcker här och där - på internet, i tidningar och konversationer. Böcker som får mig att tänka "aha! den där måste jag läsa!" Sedan blir det aldrig av.
Men idag hamnade jag av en händelse på biblioteket och där snubblade jag alltså över denna. Snubblade i fysisk mening. Den stod sedan tidigare på min "aha! den där måste jag läsa"-lista. 
Jag har redan ett par böcker om min favoritkonstnär Frida Kahlo, men denna biografi - "Till sängs med Frida" - är ganska nyutgiven och något jag har sett fram emot ganska länge. (Hur nu "nyutgiven" och "länge" kan stämma överens...) 
Titta på människan. Mer mexikansk än hela Mexiko och lika vacker som tavlorna hon målade.
Varsågoda. Här är Frida:





Frida Kahlo - ett starkt skäl att sluta plocka ögonbrynen.

Bilder: 1 2 3 4

 

Jag öppnar ytterdörren. Någon gör detsamma med himlens portar, med den följden att jag på den lilla biten till Folktandvården hinner bli genomsur. 
I dubbel bemärkelse.

Nu har jag i alla fall en hel tand igen.
Det var en väldans bekväm tandläkarstol de placerade mig i. Måste ha varit husets bästa. Nästan så jag hade kunnat tänka mig att stanna lite längre.
En sköterska och en tandläkare (ser ni en man framför er nu? Det var i alla fall en kvinna) stod böjda över mig och skämtade hejvilt. Jag förväntades inte bara hänga med i, utan även bidra till "rappa tungornas årsmöte". Och det är svårt att vara rapp i tungan när den är alldeles ihoppressad i mitten av gommen med en massa märkliga tandläkarinstrument i hela munhålan. Trängt läge.
Men nu är jag hemma och rapp igen. 

Bild

Nu skulle jag egentligen sitta i skolbänken och bli duktig på avtalsrätt och sådana saker. Istället har jag långmorgon här hemma medan jag väntar på att det ska bli dags att styra mot tandläkaren för att få framtanden ihopklistrad.

***

Imorse vaknade vi inte bara upp till en helt ny onsdag, utan även en massa helt nya tevekanaler. Äntligen har vårt Telia-paket börjat fungera. Känns fantastiskt - svältfödd på skräpteve som jag varit den senaste månaden med endast svt1, svt2 och tv4 på dumburken (det blir liksom inte så mycket dumburk när svt fyller upp 67% av kanalutbudet). Men nu - horisonten ligger öppen med alla tänkbara möjligheter till fördumning och fyrkantiga ögon!

Denna morgon intogs morgonkaffet på läktaren i Flushing Meadows. I alla fall låtsades jag det, och kände fartvindarna från tennisbanan rufsa om i morgonfrillan.

Bild

Idag har jag kokat plommonmarmelad.

Först häller man ner plommonen i en gryta med lite vatten



och kokar tills de börjar svettas och "ta av sig kläderna".



När det bara är nakenfisar kvar i grytan fiskar man upp skal och kärnor, rör runt så att fruktköttet faller sönder, blandar i socker och melatin, kokar en stund och skummar av




Och sedan - voila! - är det bara att hälla upp på burk och låta svalna.
Enkelt!


Fråga inte om den svarta fläcken på fotot. Jag har ingen aning.

I vissa lägen vill man önska sig långt bort från studietiden.
I lägen som detta, till exempel. Saftig räkning väntas.


Bild

 Lekte med doftljus med småttingarna tidigare idag och fick mig en smäll på tanden av en ljuslykta. Det small till lite, men ingen större skada skedd. 
Trodde jag.
Några timmar senare, när jag sitter och tuggar mellanmål, hör (eller snarare känner) jag hur det krasar till och halva fasaden lossnar. Från en av framtänderna, dessutom - munnens skyltfönster, så att säga.
Kastar mig lätt panikartat på luren till tandläkaren (eller ja, första samtalet gick faktiskt till mamma, som sig bör i krissituationer) och lyckas - tack gud, jultomten och tandfen! - få en akuttid imorgon förmiddag. Hos tandhygienisten, visserligen, så ytterligare ett besök kommer krävas längre fram, men alltid något! En person i steril rock och med plasthandskar på händerna kommer att stå lutad över mig och gräva runt blad mina tandrader. Det känns lugnande bara det - vetskapen om att imorgon kommer allt strålkastarljus (bokstavligen) kastas på min stackars stympade tand, som verkligen gnyr efter lite uppmärksamhet just nu.
Tills dess får jag helt enkelt försöka hålla mig lugn härhemma. Suga på min tand och slänga iväg en kvällsbön till tandfen.


Så här skönt hade jag när det helt plötsligt sade kraaas.

"Har vi inte redan muggar så det räcker?" undrar Andreas.
"Jo, kanske det. Men inte de här muggarna."
*
Det var igår. Nu har vi de där muggarna.
Porslin kan man inte få för mycket av, var det visst någon vis människa som sade.
Och vet ni vad? Det finns kökshanddukar också!