Sambolivet är inte alltid en dans på rosor. Det finns stunder då man genom en rosenfärgad lins projicerar bilder av sig själv som ensamboende.
Dessa stunder brukar ofta se ut ungefär såhär:



Jag förstår inte. Kläderna bokstavligen rinner av människan och hamnar i högar runt om i hela lägenheten.
Och precis som en orm som ömsar skinn låter han dem bara ligga.



Ormen.