Äntligen helg.



Fötterna i högläge, hjärnan på slow.


Bokklubb med "bara Austen, alltid Austen"




Förut tittade jag på The Jane Austen Bookclub, åt russin och drack Lapsang Souchong.
Nu är jag bokklubbssugen!


Den perfekta hösten?











1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15


Ibland är det så enkelt


Bild


Kilo för kilo mot helvetet

Rubriker som den till vänster ser man mer än ofta på tidningarnas förstasidor och löpsedlar. När jag fick syn på just denna kom jag dock inte att tänka på knasdieter med soppor och bananer, utan Billy Halleck, huvudkaraktären i den bok jag läste ut tidigare idag. Rubriken sammanfattar liksom bokens hela innehåll ganska bra. Kort och koncist. Fast rikitgt spännande blir det ju förstås först när man lägger tidningen åt sidan och öppnar själva boken.
Efter att ha förorsakat en bilolycka där en gammal zigenarkvinna dör beläggs Billy med en förbannelse av en dryga seklet gammal zigenare. "Magrare", viskar den gamle mannen, och från det ögonblicket börjar den överviktige Billy att drastiskt tappa i vikt. Kilo efter kilo bokstavligen rinner av honom oavsett födointag.

Från omslaget:

Här sitter han - en trettiosexårig, välbärgad, överviktig - nej fet - amerikan, kaukasier - bakom ratten på sin 1981 års Oldsmobile Ninety-Eight, ivrigt glufsande på en jättelik hamburgare medan majonnäs och bitar av gurka och sallad droppar ner på hans mörkgrå väst.
En syn att skratta åt tills man får tårar i ögonen.
Men - det är ingenting att skratta åt. Och tårarna - spar dom åt Billy Halleck. För han äter ikapp med tiden.
Allt medan något, någon, äter sig allt längre in i hans psykeoch hans en gång så enorma kropp.
/.../ varje gång han stiger upp på vågen så dör hans hopp om att allt bara är inbillning, en ond dröm.
Billy vet att han måste betala.
Med sin kropp. Och sin själ.
Kilo för kilo är han på väg till helvetet...
***
Kan man annat än älska King?

Balkongläge



Köplust

Idag har vi haft kul (läs: jag har haft kul. Andreas har varit med.). Vi har bökat runt inne på Solareturen. Det var vår premiärvisit och stället svämmade över av mer saker än jag någonsin föreställt mig. Ändå höll jag huvudet kallt och kom ut med följande, relativt måttliga skörd:



Stephen King:
Köplust
Maratonmarschen
Raseri
Carrie
Drakens ögon
Förbannelse

Inspirerad av A:s bror tänkte jag fylla några hyllplan med King-böcker. Jag har alltid gillat dem och varit lite avundskuk på författaren i fråga. Jag vill också sitta i ett stort hus och spotta ur mig böcker medan guldpengarna regnar in på kontot.
Hursomhelst - sex böcker för en spottstyver.




Det obligatoriska loppis-porslinet fick fem små assietter med söt blomsterkant stå för. Funderar så smått på att låta dem pryda väggen ovanför en dörrkarm. Vi får se om det förslaget går igenom. Annars får vi väl äta tårta på dem istället.

Och så kom solen...


Pennor och papper på balkongen...

Svamp i repris



Sol ute sol inne

Kalasväder idag, så jag ska
ut i solen!



Svampfeber

En eftermiddagspromenad resulterade i allt det här gula.
Som sagt. Jag kände hösten i luften idag.



Alice i Underlandet

Nästa år har Tim Burtons nya film premiär. Av bilderna att döma blir det ett nytt litet mästerverk. Fotot i Burtons filmer är så snyggt att man borde spela dem om och om igen på en flatscreen på en vägg någonstans istället för att spika upp tavlor. 





Foto: Stella Pictures

Bullsmulor och snigelspår





Ja, kaffe och bullar på balkongen fick sparka igång veckan.
Man kan ju inte vara nyttig hela dagarna.
Till frukostfikat serverades även kapitlet "Män är som gummiband" i boken Män är från Mars, kvinnor är från Venus. En bok som inte tilltalar mig. Läsningen går så långsamt framåt att jag lämnar sega snigelspår efter mig på sidorna.

Sushi vid sjön

Världens bästa lunch: sushi och miso-soppa.




Fortune cookies till efterrätt. "Happy news is on the way to you" stod det på min. Lovar gott.



Efter maten hade Andreas fått nog av sol och åkte hem och ägnade sig åt inomhusaktiviteter istället.



Då blev det mest plask i vattnet och läsning resten av tiden. Fjantig bok, förövrigt.




Och så vann vi femtio kronor på Triss. Precis som igår!



* * *

Nu känner jag mig fruktansvärt solmör och ska nog hålla mig bakom neddragna persienner en stund innan vi drar ner på gräsmattan med en glass.

Några timmar vid sjön

Att sitta på en sten med en bok i handen och fötterna i vattnet, det är fint det.







Skenet bedrar


Det finns teveserier man växer ifrån, och det finns teveserier som håller hela livet.
Skenet bedrar
(Keeping up appereances) hör till det senare slaget och kan nötas och blötas många gånger om utan att dess briljans bleknar. Underbara, egensinniga, omöjliga Hyacinth och Richard med det evighetslånga tålamodet. Det brokiga persongalleriet med karaktärer som kan vara neurotiska intill bristningsgränsen eller stjärnögt godtrogna -  men alltid helt förtjusande. 



Hyacinth (Patricia Routledge) är obestridligen tevebranschens first lady och största primadonna och förtjänar prime time på SVT eller tv4, istället för att förpassas till sena kvällar på tv4+.
Se introt till härligheten här:



* * *

Vill du ha riktigt kul - ta del av kakan på tv4+ ikväll kl.23.00 då man visar (den föga årstidsenliga)
Skenet bedrar julspecial



Gräs mellan tårna



Vår nya lägenhet har nog världens längsta balkong (just nu under renovering, därav ingen bild). Där finns även en trappa ner i trädgården. Det var skönt en solig dag som denna.
* * *
Här är paussällskapet (minus mormor - som hann gå hem innan vi flyttade ut på gräset - och Andreas) mellan pajätande och tvätthängning.



Nyckelpiga



Nu åker vi snart till nya lägenheten!

Shake it



Vi har spenderat ett par timmar på soff-safari i möbeldjungeln. Tittat på en del fina saker - och så några fula. Mitt i tog vi en paus för en lyxshake på Max.
Så himmelsk att den har en aura av ljus runt sig. Minsann.

Playground Sevilla

Tillbaka till fotoalbumet och fina Andalusien. Dygnen var längre än hemma, trots att siesta-sömnen efter skolan åt upp ett par timmar varje eftermiddag. 

Vi såg en föreställning på en liten flamenco-klubb, och det var så mycket häftigare än vi väntat oss.




Vi hittade fina vinklar och vrår vart vi än vände på oss. Kamerasmattret var vårt soundtrack.




Vi undrade varför man alltid tycker att de mest slitna husen är de finaste?




Vi kikade in i kyrkor och katedraler, besökte monarkers gravar och Columbus påstådda viloplats (vilken tydligen är omtvistad).




Varje dag gick vi längs apelsinträdsprydda trottoarer och tittade på barnen som var på väg till skolan; finklädda, vattenkammade, rosettprydda. Lackskor på allas fötter, en förälder vid ena handen och en skolväska på hjul i den andra.




Och så gick vi på fotboll.
Sevilla tog emot Real Madrid, och gick (lite otippat) segrande ur striden. Läktarna kokade, och det gjorde bokstavligen luften också, då temperaturen inte var långt under fyrtio grader när vi gick hemåt i den sena kvällen.



Beckham var där...                                       ...och Raúl.

Och Zidane (närmast i bild) gjorde sin sista match i Real-tröjan.

Sevilla-supportrarna sjunger lagsången.  ( - och jag har gulsot?)

* * *

Sedan gjorde jag något jag aldrig trott att jag skulle göra. Det häftigaste, hemskaste och mest "urspanska" jag gjort. Men den största upplevelsen förtjänar förstås ett eget inlägg och kommer upp lite senare.

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0