Sileo in pacis

Be mig namnge en känd person och hans namn är det första som dyker upp. Så välkänd att hans existens kändes lika självklar som flingorna till filen. Och alltid har jag tyckt synd om honom. Ett barn som aldrig fick vara barn lyckades kanske aldrig växa upp mentalt. Möjligen kan man där hitta förklaringar till många av de anklagelser som mött honom. Neverland, övergrepp - kan inte hela cirkusen ha varit historien om pojken som förlorat sin barndom och desperat grep efter de halmstrån han trodde skulle ge honom den tillbaka?     
Fick nyheten om hans död serverad tillsammans med huvudkudden vid läggdags igår kväll. Så märkligt. Så sorgligt.

(Foto: Scanpix)


Som en målarduk

Det är ju inte det att man inte får någon färg när man jobbar i solen hela dagarna. Det är bara det att kläderna hindrar brännan från att sprida sig över kroppen. Andreas, som dessutom vägrar rulla upp ärmar och shortsben, har skaffat sig armar med en riktigt spännande färgsättning. Saknas på bild gör tyvärr den lilla trekantiga haklappen som solen målat på honom i halsringningen.
Den är trevlig.
 

Ännu mera sommar


Efter ännu en dag under solens öga snurrar nu tvättmaskinen; Andreas leker i skogen och jag har äntligen fått dagens första kopp kaffe.
Imorgon börjar tredagars-ledigheten. Skönt. Ska börja fredagen med att sätta min kråka på Viktiga Papper och därmed släppa taget om något jag redan saknar. Det är dags, men känns lite vemodigt.

En viktig dag på gruset

tennisbeach

Jag känner mig som en salt pinne efter en lång dag i gassande sol. Några timmar till och man hade troligen kunnat borsta saltkristallerna från mina armar nu. Dessutom är jag pudrad av ett fint lager tennisgrus. En del av solbrännan kommer med andra ord att rinna ner i avloppet när jag ställer mig i duschen.
Förutom att jobba på banan har vi idag bestämt viktiga saker och ringt viktiga samtal. Mer sådant är på gång. Kul!



Smärtsymfonin

Kanske är jag aningen morbid, men jag gillar verkligen Pinks makabra Stephen King-cirkus med såväl starkt framträdande Lida-influenser som The Shining-glimtar.




Så som det ska vara



Midsommar. Då vill jag helst av allt backa bandet och fira uppe på Berget med midsommarstång, blommor, hästskor och utedass.
Det är liksom the only real way to do it.

Vart är den?

Vart är den blåa himlen - vart är solen - vart är sommaren?
I onsdags avlade den en blixtvisit, men torsdagen ruskade vinden vegetationen och vattnet rann i upproriska strömmar på backen.
Biverkningar som solsvedda näsor och aningen rödtrötta ögonvitor är acceptabla konsekvenser av heldagar på tennisbanan. Vinpinade lemmar, regnvåta kläder och bortdomnade händer är däremot inte okej i mitten av juni.


Bitterljuvt

K och E, är inte detta en skiva som fått stå och samla damm onödigt länge...?


Så lägligt...

                                    

... att mamma tappade midsommar-cheescaken så att den gick sönder och kunde ätas redan idag... 

Nya boksidor att nöta

 


Gissa om det är trevligt att snubbla över paket som det ovanstående efter sju timmar på tennisbanan?
Ja. Det är det.
Denna självbiografi skriven av Diablo Cody, som för filmen Juno vann en Oscar för bästa manus, blir mitt nästa läsprojekt.


 

Våffelmorgon



Vissa dagar sträcker morgonen ut sig och blir lång som en stretchande katt.
Idag är en sådan dag. Det känns fortfarande som morgon, trots att klockan är två på eftermiddagen.
Det blev en fin lördagsfrukost  idag; riktig våffellyx, och nu bättrar jag på koffeinnivåerna i blodomloppet.

Lite senare blir det födelsedagskalas hos små kusiner som fyller år och därefter ska vi skruva ihop Mikael som flyttade in i vår hall för några dagar sedan och väntar spännt på att få ta plats under skrivbordet med samma namn. Då kommer vårt hemmakaos att ta ännu ett steg mot efterlängtad ordning och reda. Fint.


Ooops...



Har precis plockat ut en kladdkaka ur ugnen. Beklagligt nog råkade den bli så god att jag inte kan sluta provsmaka den... (Detta trots att smöret var slut och jag fuskade med flytande Milda.)

Just nu funderar jag på...

   VS.   

Wet wet wet



Regn och småshopping. Sommaren finns bara i Marabou-land...
Fick tag på en kompis åt tomatplantan på balkongen i alla fall; en t-shirt
(som dagar som denna med fördel bäres under en dunjacka) och en
liten sammetspåse att samla alla förrymda hårnålar i.

Same, same - but different (?)

Den här kirurgiskt "förbättrade" nunan med överglossiga Rosing-läppar dyker upp varje gång jag sätter på teven.
Förra veckan såg jag henne bli utröstad ur "Paris Hilton's My New BFF" , men i "Momma's boys" sätter hon fortfarande skräck i potentiella svärmödrar med sina enorma  jag-behövde-pengar-till-nya-operationer-och-mer-shopping-skulder och kirurgi-beroende.

Michelle Kopasz - troligtvis snart i en ny dokusåpa i din dumburk.


I "Momma's boys"                                  ... och i "Paris Hilton's my new BFF"

Böcker

Apropå ledighet och läsning så lutar det åt att en liten pocketbeställning skickas härifrån inom kort.

     

Porr, horor och feminister



Så fantastiskt att kunna stryka allt vad kurslitteratur heter ur medvetandet och bara läsa egenvalda böcker i flera månader. Som den här som jag spanat på länge och som för några dagar sedan fick följa med hem från Willys rea-låda.

Morsgrisar



Lite mjölk och kakor på det här så kan man skruva ner hjärnaktiviteten och vila huvudet skönt i soffan.

Jämställdhet ingen kvinnofråga



 


Bild: svt.se

Claes Elfsberg kommenterade igår kväll under valvakan statistiken över hur könen lagt sina röster.
Att en stor majoritet av de väljare som lagt sina röster på Feministiskt Initiativ var kvinnor "kan man ju förstå, med tanke på deras huvudfrågor", konstaterade Elfsberg (och gjorde i mina ögon bort sig ordentligt).
Fantastiska expert-Sören kontrade då omedelbart med "Men varför skulle vi  vara mindre för jämställdhet?"


 


Vem dömer Amy?

 


Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0