Så blev det en stressmorgon idag igen, då skolan ringde och hade mer jobb åt A och bad honom infinna sig så snabbt han bara kunde. Efter många års extrajobbande har jag börjat tröttna på att bli inringd i sista minuten sådär, men faktiskt så är det ungefär lika jobbigt när det är honom de ringer efter. Vilket de ju gör. Varje dag. Jag som är ledig för det mesta skulle gärna planera dagarna lite, men det funkar ju inte eftersom planerna oftast går i stöpet om man tror att han har en ledig dag,. Men men, sa lilla Fridolf...  A har utvecklat något av en Stålmannen-identitet: så fort han nås av jobbsamtalet (tänk: ropet på hjälp) kastar han sig in i badrummet (tänk: telefonkiosken), snurrar ett varv, och så vips! är han klädd för de väntande bravaderna (kanske i en tröja som är blå) och gasar iväg i lill-bilen (tänk: skjuter iväg som en kanonkula genom luften). Allt medan jag ligger kvar i sängen och snarkar och dreglar i kudden. Så kan en morgon hemma hos oss se ut.