Ett omöjligt uppdrag

  Vi håller på att göra om lite härhemma och då hör naturligtvis en ordentlig omorganisation av garderoben till (inte minst för att Andreas ska ha någonstans förutom fåtöljen att lägga sina kläder nu när vi tyvärr måste göra oss av med en b yrå).
  Att fixa med garderoben är för mig synonymt med att prova sig igenom otaliga mängder av uråldriga plagg som legat hopskrynklade längst in - orörda och föga saknade - och försöka komma på något godtagbart skäl att inte slänga dem. Det går inte så bra. Inte ens de plagg jag i förväg planerat att göra mig av med har hamnat i "slänga"-högen. Ett par strumpbyxor med ett stort hål på ena foten (det syns ju faktiskt inte när man har skor påsig...!), ett skärp som för länge sedan gått sönder men ändå provisoriskt lagats med ett snöre och några knutar (ifall jag verkligen, verkligen skulle behöva just det trasiga skärpet någon gång!) en sorgligt skrynklig och skabbigt sjal som det gör ont i hjärtat att slänga, har nu ändå hamnat där, tillsammans med ett par andra saker. Alla dessa saker har tidigare överlevt flertalet utrensningar, och trots att mertalet av dem redan då befann sig i ett nästan lika utslitet och förbrukat tillstånd idag, så har de ändå fått fortsätta hänga med mig. Får se om de verkligen kommer så långt som till soprummet den här gången... 

                                 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0