Åkte med det packade Oslo-tåget hem från stan idag. Det blir altid fullt och många blir stående, men jag lyckades få mig en fönsterplats, och naturligtvis även en medpassagerare i sätet bredvid.
Det var en man i sina 50, med den där typen av krusigt, mörkgrått hår som ser ut att inte ha blivit klippt på mycket,m ycket länge, och skägget i en lång Jack Sparrow-fläta ner över bröstet. Han reste med en hund och en stor resväska. En liten stund fick jag sitta i fred med min tidning, sedan vände han sig mot mig och höll fram sin mobiltelefon. "Fin bild" log han så att jag skulle titta på fotot han tagit av sin hund. Sedan blev han varm i kläderna. Han skulle med tåget til Oslo för att sedan fortsätta upp till Bergen,för att imorgon styra kosan mot Stockholm och sedan vidare till någon annan stad jag inte kan minnas. Han var trött på resandet, sade han. Sedan bokstavligen öste han sin visdom över mig, efter att ha frågat lite om min utbildning. Han förklarade att stora skogsbränder lämnar plats för ny, frisk skog, och att finanskrisen på samma sätt kommer att skapa nya företag och nya jobbmöjligheter. Precis som fostret hos en gravid kvina förbereder sig för livet under de nio månaderna i magen, skulle jag nu förbereda mig för arbetslivet under mina tre år vid universitetet.
Han var onekligen definitionen av ordet orginell och visst var han trevlig,men jag var ändå ganska glad över att jag skulle stiga av på första stationen - jag tror att en längre resa tillsammans med denne livsguru kunde ha blivit något påfrestande.