Idag har jag för första gången någonsin använt "tenta-toan", den som ligger längst bak i den enorma tentasalen. Jag har alltid undvikit den av samma anledningar som ligger till grund för att jag aldrig använt toaletten på en buss: det känns som att man sitter mitt bland en massa folk, och att gå på toaletten är något jag helst gör i fred. Idag var jag dock lite väl frikostig med vattnet och det fick bli ett besök trots allt. Visst hade jag hört talas om den dämpade belysningen därinne -den som ska göra det omöjligt att tyda fusklappar och stödord nedpräntade på lagom dolda kroppsdelar. Ändå begick jag det klassiska  misstaget att "tända" lampan när jag kom in - bara för att upptäcka att det blev ännu mörkare. Dunklet jag klev i var uppenbarligen lampans tända tillstånd. Så jag famlade omkring därinne medan jag anade min spegelbilds rörelser i spegeln (eller spegelbild... - att döma av vad jag såg kunde det lika gärna ha rört sig om den "svarta madame" man försökte frambesvärja på skoltoan för en herrans massa år sedan). Det var utan tvivel tema "midnatt-i-vargskogen-med-månen-framskymtandes-bakom-barrgardinerna" och det  var ju spännande. Mer spännande än själva tentan...