Igår gjorde jag något jag är stolt över.
Jag slicade upp en ananas sådär som de fruktsäljande schablonfigurerna på charterstränderna alltid gör.
Ni vet de där som knuffar runt sin lilla kärra genom sanden och ropar lustigheter åt höger och vänster, med ryggar som blivit nästan otäckt läderbruna av allt vankande fram och tillbaka i solen utan tröja.
Jag svingade min kniv (inte riktigt) lika skickligt som de, och när jag var färdig kunde vi plocka söta ananasbitar direkt ur skalet.
Sen satt vi där och smaskade och fick i oss mer vitaminer än vi normalt får på en vecka.