Det är lätt att bli frusen

när man sitter framför datorn och pluggar och är duktig och disciplinerad.
Då längtar jag efter min kvällsritual; den jag aldrig någonsin hoppar över; som är helig som en ko på en indisk gata.





Massor med skum; vatten precis på gränsen till kokpunkten och en självlysande love-duck tinar frusna lemmar!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0