Jag har en liten hobby. "Smällplast" kallas den. Igår fick jag en väldans fin present av Andreas. Åtta bubblor. Åtta små njutningar. Fast särskilt små var de ju inte alls. De är så stora och hårda att man måste klämma med hela handen och grimasera med ansiktet och trycka in fingrarna genom plasten så de blir alldeles ömma. Men vilket kalasljud!
De sista fem ska jag spara till ikväll och smälla efter maten som fredagsnöje.