Svältexpressen


Usch, jag blir så ledsen. Jag klickade runt lite och hamnade av en händelse på en så kallad pro-ana-blogg - det vill säga en sådan som hyllar det anorektiska kroppsidealet. Den unga bloggerskan presenterar en diet-plan för de kommande 50 dagarna - och jag kan för mitt liv inte förstå hur en människa ska kunna överleva eller ens fungera någorlunda på detta fasansfullt låga kaloriintag.

De tio första dagarna:
Dag 1: 500 kalorier (el mindre)
Dag 2: 500 kalorier (el mindre)
Dag 3: 300 kalorier
Dag 4: 400 kalorier
Dag 5: 100 kalorier
Dag 6: 200 kalorier
Dag 7: 300 kalorier
Dag 8: 400 kalorier
Dag 9: 500 kalorier
Dag 10: Fasta



I ett annat inlägg resonerar den stackars flickan så här:
"/.../ nu har jag en ny regel; Om jag äter en måltid så måste den bara bestå av en grej. Här kommer ett exempel på hur en dag kan se ut:
- Frukost: Ett äpple.
- Lunch: -
- Middag: Sallad.
Ser ni? Bara en grej på varje måltid, liksom. Typ inte ett äpple och en macka på frukosten. Utan bara ETT äpple. Finito (eller vad nu spanjorerna säger)."



I ytterligare ett inlägg
låter det på det här viset:
"Måste, måste, måste klara det här. Vågen ska stå på 38 kg! Nu är det jag som har kontrollen över kroppen och inte den som har kontroll över mig. Get it?"


När jag klickar runt lite bland kommentarerna känns luften i rummet riktigt tung över axlarna. Små förvirrade flickor utbyter ivriga hejarop under sin gemensamma jakt på den kropp de tror ska höja deras människovärde, men som i själva verket kommer att svika dem och inte ens kunna sköta sina livsnödvändiga funktioner.
Jag önskar - önskar! - att dessa små förvirrade själar på något sätt ska komma till insikt och förstå vad de driver sig själva in i och vad som väntar vid vägens slut. Men jag vet också att ord inte räcker för att stoppa dessa barn som tror att de funnit svaret på livets gåta.


Ett hjärtknipande citat som skickar kalla kårar upp och ner längs ryggraden på mig får avsluta detta inlägg i all sin groteska enkelhet:

"Nothing tastes as good as thin feels..."


Bilder: 1 2 3 4 5


Kommentarer
Postat av: på besök

Åh jag håller med dig Sara, det gör så ont i Hjärtat av att läsa vad de här tjejerna skriver. Jag har kontakt med en pappa (i mitt arbete) som oroar ihjäl sig för sin dotter som är nere på 24 kilo nu. Hon ligger inlagd och har stomiopererats och haft flera tarmvred. Kroppen kan inte tillgodogöra sig näring längre och hon går på starka. smärtstillande tabletter som inte gör saken bättre. Det är som att titta Döden rakt in i ögonen, sa pappan. Hans dotter har varit sjuk i 12 år och snart är det slut...

/klara

2009-10-03 @ 11:08:08
URL: http://klara.bloggagratis.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0