I vissa lägen vill man önska sig långt bort från studietiden.
I lägen som detta, till exempel. Saftig räkning väntas.


Bild

 Lekte med doftljus med småttingarna tidigare idag och fick mig en smäll på tanden av en ljuslykta. Det small till lite, men ingen större skada skedd. 
Trodde jag.
Några timmar senare, när jag sitter och tuggar mellanmål, hör (eller snarare känner) jag hur det krasar till och halva fasaden lossnar. Från en av framtänderna, dessutom - munnens skyltfönster, så att säga.
Kastar mig lätt panikartat på luren till tandläkaren (eller ja, första samtalet gick faktiskt till mamma, som sig bör i krissituationer) och lyckas - tack gud, jultomten och tandfen! - få en akuttid imorgon förmiddag. Hos tandhygienisten, visserligen, så ytterligare ett besök kommer krävas längre fram, men alltid något! En person i steril rock och med plasthandskar på händerna kommer att stå lutad över mig och gräva runt blad mina tandrader. Det känns lugnande bara det - vetskapen om att imorgon kommer allt strålkastarljus (bokstavligen) kastas på min stackars stympade tand, som verkligen gnyr efter lite uppmärksamhet just nu.
Tills dess får jag helt enkelt försöka hålla mig lugn härhemma. Suga på min tand och slänga iväg en kvällsbön till tandfen.


Så här skönt hade jag när det helt plötsligt sade kraaas.