En lysande idé

Vi har inte hunnit få upp någon taklampa i arbetsrummet ännu.
Där hänger istället bläckfisken "Jabba" från Ikea. Sådär lagom snyggt, tycker jag, men sambon gillar det praktiska i att kunna hänga svettiga träningskläder på tork direkt från taket.

Det kommer han nog inte få fortsätta med när lampan väl kommer upp.


Vill man vara fin får man lida pin...

...men exakt hur mycket ska man stå ut med...?

Sitter just nu med en mugg morgonte ett tjockt lager fuktkräm som långsamt sjunker in i ansiktet. Mitt skydd mot kall och torr höstluft, kan man säga.
Krämer och sådant är nödvändiga saker, tycker jag. För sambon är det dock ett ganska avlägset ämne - frågar ni honom om hans åsikt så svarar han antagligen att det är gott med jordgubbskräm med mjölk. 


A innan allergin satte stopp för det roliga.

En gång, för sisådär två år sedan, lyckades jag dock ro iland det omöjliga. Jag vet inte hur jag fick honom att gå med på det hela (normalt sett hoppar han en meter upp i luften och försvinner som ett skott om jag sträcker en liten klick hudkräm mot honom), men hursomhelst så hade vi ett litet hemma-spa och kletade in oss med ansiktsmasker. Det dröjde dock inte länge innan friden var bruten och Andreas började klaga över den stickande känsla som ibland kan uppstå med mask i ansiktet. Han bet ihop en stund till, men sprang tillslut ut i badrummet för att skrubba bort smeten. När det tjocka lagret mjukgörande klet var bortskalat, lyste hans ömma ansikte som ett stoppljus. Den stickande känslan och den irriterande huden bestod hela natten, vill jag minnas - och vi lär nog aldrig dela ansiktsmask igen.


Arbetsdelning och tvättstugetankar

Innan jag rusar tänkte jag slänga ut ett litet dilemma som vi står inför varje vecka hemma hos oss.
Det rör herr Sambo. Han är bra på många sätt - men alltför ofta är det helt enkelt ingen ordning på karln.
När han ansvarar för att hämta upp tvätten från torkrummet (tvätten som jag redan tvättat och hängt), så hämtar han den mycket riktigt; hämtar den, häller den i soffan och - inget mer.
Där kan den sedan ligga i flera dagar om inte jag kapitulerar och viker in den, alternativt tjatar mig hes på honom (det vanligaste alternativet).



Är det verkligen så att det där "hällandet" av nytvättade kläder i en soffa i arbetsrummet friar honom från ytterligare följdsysslor?

Jag är ingen zoolog, men jag vill ändå veta - hur handskas man med latmaskar?!


Tjugohundratalets samboliv

Efter en lång, energisugande lördag sitter jag äntligen uppkrupen på soffschäslongen med täcket runt benen och värmer mig på en kopp vaniljte.
Vi har fått igång vårt trådlösa internet, så förutom tekoppen balanserar jag även min lilla bärbara i knät.
Sambon i sin tur sitter vid den stationära datorn i rummet intill. Då och då hör jag lite tangentbordsknatter genom väggen. Bra - då vet jag att han lever.



Det kallas t e k n o l o g i, gott folk - och det är tack vare detta underbara fenomen som vi inte längre behöver vara sociala i längre utsträckning än nödvändigt.  

Nu ska jag logga in på msn och fråga om han inte kan komma hit med ett glas vatten...


Kapitulation





Andreas betar av försummade hushållssysslor.


Han fick väl slut på ursäkter

Äntligen.



Heja Rune!








A när han snubblar över latmanssalladen i kylskåpet:
"Åh, har du gjort gurka?"
Vissa går bara från klarhet till klarhet.


My caveman



Turligt nog är han skapligt civiliserad åtminstone större delen av tiden. 


Högar

Sambolivet är inte alltid en dans på rosor. Det finns stunder då man genom en rosenfärgad lins projicerar bilder av sig själv som ensamboende.
Dessa stunder brukar ofta se ut ungefär såhär:



Jag förstår inte. Kläderna bokstavligen rinner av människan och hamnar i högar runt om i hela lägenheten.
Och precis som en orm som ömsar skinn låter han dem bara ligga.



Ormen.


Inte den smartaste gurkan i burken


Vi gör smoothies med ananasbitar på burk. Andreas svansar runt burken med fingrarna cirkulerande i luften över den som hungriga klor.
"Kan man äta dem råa?" frågar han, klappträt.



Inte utan min gitarr

Ni kanske kommer ihåg pojkväns-utgåvan på bilden till vänster?
Idag är det premiär för en ny, uppdaterad variant (höger).
Lite mer fokus på färgmatchning.


Min frukostkompis är en sådan där som klämmer mitt på tuben...



Gitarrhjälten

Just nu står Andreas i vardagsrummet och tycker nog att han är ganska häftig.
Rockstjärna och pirat på samma gång, liksom.



Fotogenisk

Någon har varit i syltburken.


RSS 2.0